des till 3(55 dagar ocli vart fjärde år (de år, vilkas tal äro delbara med fyra) insköts en skottdag i februari månad. Denna tideräkning började tillämpas den 1 januari 45 f. Kr. Hos romarna användes en vecka, som bestod av åtta dagar. Denna ersattes så småningom av en sju-dagars vecka. Emellertid visade det sig, att vårdagjämningen försköts även efter den julianska tideräkningen, den s. k. gamla stilen. Därför tillsatte påven Gregorius XIII en kommission, som 1582 utarbetade den G r e g o r i a n s k a kalendern el. nya stilen. Enligt denna räknas endast de år, som lia jämna hundratal som skottår, vilka sedan de tyå nollorna avskilts äro jämt delbara med fyra. År 1600 är skottår men ej år 1900. Pä detta sätt erhållas tre skottår mindre på fyrahundra år enligt nya stilen. Denna infördes så småningom i de flesta av Europas länder, i Sverige 1753. Som utgångspunkt för T. började man från 500-t. alltmer använda Kristi födelse; dock förlädes Kristi födelse sannolikt till oriktig tidpunkt. Troligen ägde denna enligt vår T. rum år 4 e. Kr. Tidning:. Det privata brevet är tidningarnas ursprung. Från slutet av 1500-t. utkommo så gott som dagligen handskrivna nyhetsblad, vilka i och med boktryckarkonstens uppfinning förvandlades till flygblad. Dessa ut-gåvos snart i numrerade serier, som senare ombildades till regelbundna nyhetsblad, alltså tidningar i egentlig mening. T. utgåvos troligen först i Tyskland och spredos därifrån till övriga europeiska länder. Sveriges första T. är ”Ordinari Posttijdender”, som 1645 började utkomma med ett nummer i veckan. Jfr vidare de olika tidningarnas namn. Tidvatten, se Ebb och flod. Tieck [ti’k], J. L., 1773—1853, tysk författare, en av ledarna för den nyromantiska diktningen i Tyskland. Bland hans arbeten märkas noveller (Dichterleben, Der Aufruhr in den Cevennen), romanfragmentet Vittoria Accorombona och översättningar av Cervantes och Shakspere. T: s diktning utmärkes av en fantastisk mystik med dragning ät det sjukligt hemska. Trots rikedom på idéer och mångsidig bildning lyckades han dock aldrig samla sig till ett större enhetligt arbete. Den svenska nyromantiken påverkades i avsevärd grad av T. Tien-schan, se Tian-sjan. Tient-sin, stor handelsstad i n. Kina, provinsen Tji-li, Pekings hamnstad. Universitet. 800,000 inv. Tie’polo [-pålå], G. B., kallad Tiepo-letto, 1693—1770, italiensk målare. T. var född i Venedig, där han 1755—58 var direktör för konstakademin, och slog sig 1761 ned i Madrid, där han stannade till sin död. Han utbildade en personligt betonad, dekorativ stil, som utmärktes av elegant teknik, livfull komposition och ljus, mild kolorit. T. var även verksam som raderare. Tierp, köping vid Uppsala—Gävle järnväg, n. Uppland. 1,400 inv. Tierr’a, sp., land. TifFany, L. C., f. 1848, amerikansk konstnär, vilken företrädesvis ägnat sig åt glasindustri och blivit världsberömd för de s. k. ”TifEanyglasen”. Dessa vaser utmärkas av en utsökt färgnyansering och äro utförda efter orientaliska mönster. Til”lis, stad i Kaukasus, i f. d. ryska guvernementet av samma namn, sedan världskriget huvudstad i sovjetrepubliken Georgien. Staden ligger vid den av höga bergskedjor begränsade Kurafloden och har som handelsstad stor betydelse; förmedlar bl. a. varuhandeln mellan Ryssland och Persien. Omkring 200,000 inv., tillhörande en hel mängd skilda folkslag, språk och religioner. Tiger, se Kungstigern. Tigerkatt, sammanfattande beteckning på mindre kattdjur med mörk-fläckig el. bandad päls. T. är egentligen ett sydamerikanskt kattdjur, cirka 80 cm. långt, som har svarta fläckar på ljusgul botten. Tiggarmunkordnar kallas vissa munkordnar, vilka särskilt strängt hålla pä fattigdomsidealet och liksom Jesus och apostlarna leva av gåvor men ej få besitta fast egendom el. inkomst. Dessa regler ha dock så småningom mer el. mindre modifierats. Till T. höra do-minikanorden, franciskanorden samt en del andra ordnar. Tiggeri. Envar, som efter fyllda 18 år gör sig skyldig till T., kan anhållas, och, därest han icke är i sådan belägenhet, att fattigvård bör utgå till honom, behandlas såsom lösdrivare. Enahanda är förhållandet med den, som tillåter barn under 16 år, som står under hans vård, att bettla, el. som använder barn el. andra att bettla för sin räkning. Anträffas någon, som ej fyllt 18 år, bettlande, skall med honom förfaras enligt bestämmelserna i lagen om samhällets barnavård. Har bettlare i följd av att han varit i behov av fattigvård, blivit intagen ä fattigvårdsanstalt, kan han därstädes kvarhållas, intill dess grundad anledning finnes att antaga, att han utanför anstalten skall sig ärligen försörja. Utlänning, som uppenbarligen har för avsikt att söka sitt uppehälle genom T., kan vid ankomsten till riket av polismyndighet avvisas. K. B. äger även att från riket utvisa utlänning, som beträtts med T.