Trilobit. Trilogi’, i den forngrekiska litteraturen benämning på tre dramer, som till innehållet berörde varandra och uppfördes omedelbart efter varandra. T. användes även som beteckning för senare skönlitterära verk, vilka bestå av tre mer el. mindre självständiga delar. Trindsnö, en mellanform mellan vanlig snö och hagel. Trindsäd, frön av ärter, bönor, väcker, lupiner m. fl. växter, som tillhöra baljväxternas familj. TrPnidad, den största ön bland Små Antillerna utanför Sydamerikas 11. kust, brittisk besittning. 4,540 kvkm. 370,000 inv. Produkter: socker, kakao, bomull, petroleum, asfalt. Tri’nitas, lat., trinitet, treenighet, trefaldighet. — T r i n i t a't i s, trefal-dighetssön dagen. Trinitrotoluo’l, kemisk formel CGH2CH3(NO2)3, ett under världskriget i ofantlig utsträckning använt sprängämne. Jfr Sprängämnen. Tri’o, tonstycke för tre instrument el. stämmor; kontrasterande mellansats i danskompositioner; sällskap av tre personer. Trio’l, en grupp av tre noter, vilka skola utföras på samma tid som tvä med samma tidsvärde. Triplett’, något, som utgöres av tre sammanhängande föremål; trerumslägenhet; tredje exemplaret av en skrift el. dyl. Tripo’d, se Trefot. Tri’polis. — 1. T. el. Tripolitanien, italiensk besittning i 11. Afrika, utmed Medelhavet, begränsad av Egypten, Sahara, Algeriet och Tunisien, 1,115,000 kvkm., omkring 7 milj. inv., därav omkring 25,000 européer (övervägande italienare) ; de övriga äro berber, araber, morer och judar. Viktigaste städer äro Tripolis (huvudstad) och Benghazi vid kusten, Mursuk i det inre. — Kusterna med omgivande land äro låga, delvis ökenartade med undantag för Barka. Det inre av T. är bergigt och upptages till stor del av en stenbunden ökenplatå. Invånarna idka boskapsskötsel (får, kameler och hästar) och karavanhandel samt tillverka mattor, läderarbeten, parfymer. Exporten omfattar kreatur, hudar, ull, strutsfjädrar, elfenben, mattor m. m. — 1835 erövrades T. av turkarna, som 1912 måste avstå området till Italien (jfr Tripoliskriget). — 2. Huvudstad i T. 1, belägen vid Medelhavet, 75,000 inv. Karavanhandel med Sudan. Tillverkning av mattor, ylle- och sidenvaror m. m. Tri’poIi skriget, det erövringskrig, som Italien 1911—12 förde mot Turkiet i syfte att bemäktiga sig de båda nordafrikanska provinserna Tripolis och Benghasi (Cyrenaica). Enligt fredsfördraget i Ouchy (ofta kallat freden i Lausanne) tvangs sultanen att bevilja befolkningen i Tripolis och Ben-gasi ”oinskränkt självstyrelse”, d. v. s. dessa områden avträddes faktiskt, ehuru ej formellt, till Italien. Tripp’el, se Kiselgur. Tripp’elallians, trestatsförbund. — 1. Ett förbund, ingånget 1668 mellan England, Holland och Sverige på initiativ av -den engelske statsmannen sir William Temple. T. avsåg att förhindra Ludvig XIV: s av Frankrike erövringsplaner mot Spanska Nederländerna. I freden i Aachen s. å. återlämnade Ludvig även tack vare T. de flesta av sina erövringar. — 2. Ett förbund mellan Tyskland, österrike-Ungern och Italien. De förstnämnda makterna ingingo 1879 ett förbund, som 1882 biträddes av Italien. Fördraget, som kom till stånd på initiativ av Bismarck, innebar i huvudsak, att de fördragsslutande makterna skulle bistå varandra, om någon av dem angreps av mer än en annan stat. Fördraget ingicks främst med tanke pä ett krig mot Ryssland och Frankrike. T. förnyades vid flera tillfällen men sprängdes under världskriget, då Italien, som alltmer närmat sig Frankrike, 1915 inträdde i kriget på västmakternas sida. De allierade blev sedan beteckning för västmakterna. Tripp’elententen [-angtang’ten], under åren närmast före världskriget benämning på Frankrike, England och Ryssland, vilka med varandra avslutit vänskapsförbund och som bildade en motkonstellation till trippelalliansen. De tre stormakterna kallades sedan stundom endast ”ententen”. Under världskriget användes denna benämning, sedan Ryssland slutit fred, enbart om de båda västmakterna, 0111 Italien och dessa båda makter el. om alla de makter, som kämpade mot centralmakterna (Tyskland och dess bundsförvanter). Dessa makter kallades även de allierade.