Trip’tychon [-kon] el. triptyk, skrivtavla, sammanfogad av tre hoplagda skivor; altarprydnad, bestående av ett fast mittparti och två smalare flyglar, vilka kunna fällas ihop över mittpartiet som dörrar. Trire’m, se Trier. Trisk’ele, se Hakkorset. Trist, sorgsen, bedrövlig, ledsen, mulen. — Tristesse [-ess’], fr., svårmod, sorgsenhet. Tristan ’ da Cunha [-kon’ja], den största ön i en liten vulkanisk ögrupp i s. delen av Atlanten. 116 kvkm. Tillhör England. Upptäcktes år 1506 av en portugis, efter vilken den har sitt namn. Tris’tan och IsoPde, huvudpersonerna i en bretonisk medeltidssaga. Sagan har bearbetats av Gottfrid från Strassburg och utgör motivet till ett musikdrama av Wagner. TrPton, i den grekiska gudasagan den jättelike sonen till Poseidon och Amfitrite. T. var en havsgud, ursprungligen personifierande havsbrän-ningen. — T r i t o’n erna voro lägre havsgudomligheter med människokropp och fiskstjärt. Triumf’, glänsande framgång, segertåg; under den romerska antiken benämning på en hemvändande segerrik fältherres högtidliga intåg i Kom. Triumfatorn stod upprätt i en fyrspänd vagn med en lagerkrans pä huvudet och en elfenbensstav i handen. I tåget deltogo bland andra senaten och ämbetsmännen samt förnäma fångar. Även krigsbytet fördes pä vagnar i tåget. T. beviljades av senaten. Triumfa’tor, segerherre; fältherre, som firar triumf*. Triumf’båge, äreport; särskilt de äreportar, som under antiken uppfördes för att hedra hemvändande romerska fältherrar el. härskare. T. är även benämning på den valvbåge, som i de medeltida kyrkorna skiljer koret från långhuset. Triumfe’ra, fira triumf*, hålla segerfest; segra, jubla, få överhanden. Triumvi’rer, i det forntida Rom benämning på en myndighet el. kommission, bestående av tre män. T. tillsattes för att utföra ett visst uppdrag. Namnet T. användes särskilt om de tre fältherrarna Antonius, Oc-tavianus och Lepidus, vilka en tid innehade högsta makten. — Trium-v i r a’t, tremannakollegium, treman-navälde. Det ”första T.” kallas det hemliga förbundet mellan Csesar, Pom-pejus och Crassus år 60 f. Kr. Det ”andra T”, är benämningen på det ovannämnda förbundet mellan Antonius, Octavianus och Lepidus. Trivia’l, vardaglig, utnött, platt. — Trivialite’t, alldaglighet, platthet. Trivia’lskolor, förr lägre lärdoms- el. latinskolor. Troaka’r, ett instrument, som består av en spetsig stålstång, omsluten av en metallhylsa, vilken lämnar spetsen fri. T. användes för att uttömma kroppshåligheter. Sedan instrumentet införts, utdrages stålstiletten, varefter eventuell gas el. vätska har fritt avlopp genom röret. Tro’as, i forntiden beteckning för ett område i nv. Mindre Asien, som enligt Iliaden lydde under Troja*. Trocadéro [tråckade’rå], palats i Paris, uppfört till världsutställningen 1878. Troels-Lund [tro’ls-], F., 1840—1921, dansk historiker. T: s förnämsta verk är Dagligt liv i Norden i det sekstende aar h undred e. I stilistiskt glänsande form ger T. intressanta skildringar från folkets dagliga liv, seder och åskådningssätt. Troelstra [tro’lstra], P. J., f. 1860, holländsk politiker. T., som var advokat till yrket, slöt sig till den socialdemokratiska riktningen och bildade 1894 jämte van Kol ett nytt socialdemokratiskt parti, vars ledare han blev. Under världskriget arbetade han jämte Hj. Branting på åstadkommandet av ett internationellt socialdemokratiskt fredsprogram. Tro’er, trojaner, invånare i Troja. Trofé, segertecken (erövrade fanor, kanoner etc.). Trogrlody’ter, grottmänniskor, kallades av antika författare en del lågt stående folkstammar i Europa, Afrika och Asien. Enligt dessa författare skulle T. ej ha känt konsten att bygga hyddor. Troi’li, G. U., 1815—75, svensk målare. T. studerade i Rom och målade där landskap, porträtt och genrebilder (Kortspelande bönder, Får-herdar). Vid sin återkomst till Stockholm sysslade han huvudsakligen med porträttmåleri och blev Sveriges på sin tid mest berömda porträttör. Senare studerade T. en tid i Paris, där hans stil utvecklades i smidighet och luftig elegans. Särskilt denna tid målade han en del mästerliga damporträtt. Troisdorferkrut, se Bomullskrut. Troj’a, även 1’lios, 1’lion, den berömda huvudstaden i det troiska riket (Troas). Som stamfader för detta rikes kungasläkt uppger sagan Darda-nos, men den egentlige grundläggaren av staden T. skall ha varit dennes ättling Ilos. Efter Ilos’ fader Tros uppkallades staden. T. förstördes fullständigt genom Trojanska kriget*. I de homeriska sångerna skildras T. som en praktfull stad med en högt belägen borg, Pergamos. T. har antagits vara beläget på saminä plats