förening, som arbetar för fruktodlingens befrämjande. Trädgårdskonsulent el. länsträd-gårdsmästare kallas av hushållningssällskapen anställda sakkunniga, vilka ha att biträda och lämna råd rörande trädgårdsarbeten inom länet. Trädgårdsskolor. I Sverige finnas fyra av staten underhållna el. understödda T., nämligen på Alnarp, pä Adelsnäs i Östergötland, i Härnösand samt Lantbruksakademins T. på Ex-perimentalfältet. För tillträde till dessa fordras uppnådda 21 år, fullgjord första värnpliktsövning och tre års föregående praktik. Även kvinnliga elever mottagas. Kursen är tvåårig. Dessutom finnas en del icke statsunderstödda skolor, t. ex. Bergian-ska T. Trädgårdsstad. Under 1800-t. har man särskilt i England sökt ordna stadssamhällen, i vilka till varje hus skulle höra en trädgård. Vidare har man sökt förlägga handel och industri till platser på något avstånd från T. Genom dessa anordningar har man sökt undgå en del av de hygieniska olägenheter, som vidlåda på vanligt sätt byggda stadssamhällen. Exemplet har vunnit efterföljd i andra länder. I Sverige finnes ej någon egentlig T., men en del samhällen i Sverige ansluta sig dock tämligen nära till planen för en T. Trädgårdssängar släktet (Curruca) hör till familj sångare. Hithörande arter äro övervägande gråa i färgen. Stjärten är i spetsen tvärskuren och har vita sidopennor samt är för övrigt enfärgad. Arterna äro flyttfåglar. Svart-hättan (C. atricapilla) är vanlig över hela Sverige. Huvudet är på översidan svart hos hannen, rödbrunt hos honan. Trädgårds-sångaren (C. hortensis) har ett ljust streck över ögat. Den är ävenledes vanlig över hela landet. Hö k färgade sångaren (C. ni-soria). Hannen har undersidan vatt-rad, honan har endast sidorna vatt-rade. Den finns i s. Sverige samt på Öland och Gotland. Törnsångaren (C. sylvia) har rostbruna armpennor. Den finns i s. och mellersta Sverige. Trädgårdsärt, se Ärter. Trädkryparsläktet (Certhia) hör till tättingarnas ordning. T. utmärkes av en spetsig, något nedåtböjd näbb och av styva stjärtpennor, av vilka den mellersta är längst. Träd kryp a-r e n (C. familiaris) är ovantill tecknad i brunt, rostgult och vitt, undersidan är gråvit. Den förekommer i mellersta och s. Sveriges skogar, där den lever av insekter. I levnadssättet påminner den om hackspettarna. Trädkult, träddyrkan, har särskilt i äldre tider förekommit hos de flesta folkslag. T. bottnar i allmänhet i ani-mism. Framför allt dyrkades fruktbärande träd, i medelhavsländerna och i Afrika fikonträdet, hos en del afrikanska folk dadel- och kokospalmen och i Europa eken, vars ollon användes som födoämne. Med T. sammanhänger helighållandet av vårdträd i Norden. Dessa troddes skydda gården och familjen. Att bryta grenar av trädet ansågs medföra olycka. Även sagor om världsträd (Yggdrasil), livsträd o. dyl. sammanhänga med T. Jfr även Frihetsträd. Trägas framställes genom torrdestil-lation av trä. Samtidigt erhålles träkol, trätjära och mindre mängder andra ämnen. T. har i viss utsträckning kommit till användning för be-lysningsändamål och för industriella ändamål. Vid de svenska gasverken framställdes T. under världskriget i stor utsträckning. Träj’on, se Aspidium. Träkarl kallas den fjärde obesatta platsen i vissa kortspel (bridge, prif-fe), där korten delas till och egentligen spelas av fyra personer men där endast finnas tre spelare. Kolmila i genomskärning. Träkol framställes genom torrdestil-lation av ved vid omkring 270°. Härvid erhålles dels fast träkol, dels flytande produkter, framförallt tjära och träsyra, vilken senare innehåller ättiksyra och metylalkohol (träsprit). Sedan gammalt framställes T. genom milkolning. En kolmila uppbygges pä lerbotten av trästammar, som resas el. på annat sätt ordnas kring ett centralt hålrum, milschaktet, över veden lägges sedan ris och därefter sandblandad stybb. Milan tändes genom det centrala schaktet. Genom upptagande och igentäckande av lufthål i den yttre betäckningen regleras sedan förbränningen. På senare tid har man börjat framställa T. i murade ugnar. Dessa ge bättre utbyte men äro däremot förhållandevis dyra i anläggning. Det T., som erhålles pä detta sätt, är ej rent kol utan innehåller något väte och syre. Tjäran inkokas, så att den blir mera tjockflytande, innan den föres i handeln. Trä-