Tukthus, straffanstalter, i vilka man förr sammanförde olika slags brottslingar (även kvinnliga), tiggare m. fl. Sedermera har man inrättat särskilda anstalter för sådana, som dömts till tvångsarbete, och för sådana, som dömts till fängelse, samt skilt på manliga och kvinnliga. Det första T. anlades i Stockholm på Gustav Adolfs tid. Jfr Fångvård, Fängelse, Straff och Tvångsarbete. Tu’la, huvudstad i förra guvernemen-tet med samma namn i mellersta Ryssland, vid Upa, en biflod till Oka. 140,000 inv. T. är sedan gammalt en betydande industristad med framför allt metallfabriker och vapentillverkning (bland annat ett statens gevärsfaktori, grundat i början av 1700-t.). T. är även viktigt centrum för handeln med spannmål och boskap. Tu’lasilver, beteckning för i niello -teknik utförda silverarbeten från Tula och en del andra platser i s. Ryssland. Tu’lium, ett grundämne, tillhörande de sällsynta jordmetallerna. Kem. tecken Tu. Atomvikt 168.5. Tull, se Tullfrågan. Tullfrågan. Tullar äro skatter, som upptagas för varor, som införas till ett land (importtullar), som utföras ur ett land (exporttullar), och för varor, som föras igenom landet (transitotul-lar). De numera ojämförligt vanligaste tullarna äro importtullarna, medan export- och transitotullar mera sällan förekomma. Med hänsyn till beräkningen av tullavgifternas storlek skiljer man mellan stycke- och viktstullar, vid vilka tullavgiftens storlek beräknas med hänsyn till de tullbelagda varornas kvantitet, och värdetullar, där de tullbelagda varornas värde bildar utgångspunkten vid beräkningen av tullavgiften. Ur tullpolitisk synpunkt skiljer man bland annat mellan finanstullar, vilkas syfte är att tillföra statskassan inkomster, och skyddstullar, vilkas införande motiveras av önskemål att skydda inom landet existerande näringsgrenar mot utländsk konkurrens. Den gamla striden mellan protektionister och frihandlare gäller i första hand icke finanstullarna utan skyddstullarna. I fråga om dessa hävda frihandlarna principiellt den uppfattningen, att de icke kunna rent ekonomiskt sett gagna ett lands näringsliv. Man kan visserligen gagna vissa näringsgrenar genom att införa höga tullsatser på de varor, som dessa näringsgrenar producera, men detta kan endast ske på bekostnad av andra näringsgrenar. Det blir i sista hand exportindustrierna, som få betala. Tullskyddet på vissa varor medför som regel höjda pris på dessa varor och därmed ökade levnadsomkostnader i landet, vilka i sin tur leda till ökade lönekrav från arbetarnas sida och därmed följande ökade produktionskostnader för bl. a. exportindustrierna, som icke ha någon fördel av tullskyddet. Det är lika omöjligt att genom tullskydd gagna samtliga näringsgrenar i ett land som att lyfta sig själv i håret. Skyddstullarna medföra vidare enligt frihandelsvännernas uppfattning en oekonomisk inriktning av hela näringslivet genom att gynna uppkomsten inom ett land av industrier, för vilka landet saknar naturliga förutsättningar. Anhängarna av skyddstullsystem, protektionisterna, erkänna till en del riktigheten av dessa argument men hävda däremot, att de fördelar, som följa med ett väl avvägt skyddstullsystem, överväga de olägenheter, som detta medför. Den obetydliga ökning av exempelvis exportindustrins produktionskostnader, som ej alltför höga skyddstullar medföra, uppväger icke det stimulerande inflytande på produktionen inom landet, som dessa tullar medföra. Skyddstullsystemet bidrar vidare att skapa en kontinuitet inom näringslivet i landet, som är av det största värde. De göra vidare gällande, att ett skyddstullsystem ökar arbetstillfällena inom landet, vilket argument bestämt bestrides av frihandlarna. Diskussionen om frihandel och skyddstullsystem föres emellertid icke enbart med argument, hämtade från det ekonomiska livets område. Som skäl för skyddstullar anföres därjämte exempelvis, att det ur nationell försvarssynpunkt är nödvändigt att tillse, att vid internationella konflikter produktionen inom landet kan tillgodose åtminstone befolkningens nödvändigaste livsbehov. Under 1600- och 1700-t., då merkan-tilismen var den förhärskande ekonomiska åskådningen, nådde skyddstullsystemen en utveckling, som icke senare haft någon motsvarighet. Som en frukt av den ekonomiska liberalismens framträdande började emellertid en energisk strid för frihandelsprincipen under 1800-t :s första hälft. Fö-regångslandet därvid var England, där striden framför allt riktade sig mot spannmålstullarna. Friliandelsåskåd-ningen segrade i England på 1840-t., då genom olika parlamentsbeslut tullavgifterna för alla råvaror avskaffades och livsinedelstullarna praktiskt sett borttogos. Under de närmast följande decennierna vunno frihandelsrörelsens anhängare nya framgångar i olika länder. Redan mot slutet, av 1870-t. började dock en kraftig reaktion göra sig gäliande. I spetsen för denna reaktion gick det av Bismarck ledda Tyskland. Även i Sverige,. som vid