Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkmener ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Turkme’ner, turkomaner, se Turko
-tatariska folk.
Turko’s, ett aluminiumfosfatmineral
av vackert ogenomskinligt
himmelsblå färg, isynnerhet i forntiden högt
skattat som ädelsten. De förnämsta
fyndorterna funnos i Persien och i
Arabien.
Turko-tata’riska folk,
sammanfattande beteckning för en del folk, vilka
tala besläktade språk, turkotatariska
språk. Man har antagit, att de skulle
härstamma från trakterna av Altai.
Möjligen hörde hunnerna till T. Bland
de folk, som numera räknas till T.,
märkas Tatarerna, vilka bebo ö.
och sö. Ryssland, Krim och
Kaukasien. Deras antal uppskattas till
mellan 4 och 5 milj. Till T. höra vidart
Kir giserna i v. Centralasien och
v. Ryssland, omkring 2y2 milj., J
a-kuterna i nö. Sibirien, omkring
200,000, Turkmenerna i
Väst-Turkestan och angränsande trakter,
mellan 1 och iy2 milj., östturka
r-n a pl. uigurerna i öst-Turkestan,
omkring 1 - milj., Osmanerna,
omkring 13 milj., omfattande de turkiska
undersåtarna i Europa och Mindre
Asien, samt de Aserbeidjanska
turkarna i Persien, vilka
uppskattas till omkring 2 milj. De flesta
av dessa stammar stå kulturellt
jämförelsevis låfft och leva som nomader
av boskapsskötsel el. ha ett primitivt
åkerbruk. Osmanerna äro de enda,
som lyckats bibehålla sin
självständighet. I rashänseende höra T. närmast
till den mongoliska rasen. De äro
dock starkt uppblandade med
angränsande folkslag, framför allt med
främreasiatisk, alpin sk och orientalisk
ras. Renast framträda kanske de
mongoliska dragen hos kirgiserna och
jakuterna. Starkast uppblandade äro
troligen osmanerna och tatarerna. Jfr
även Turkiet: Historia.
Tur’ku, se Åbo.
Turmali’n, ett silikatmineral av
invecklad sammansättning, som bildar
långa, längsrefflade, vanligen svarta,
mera sällan blå el. röda stänglar.
Den röda T. är ädelstenen rubellit.
Turn’bullsblått, se Blodlutsalt.
Turné, rundresa, särskilt resa,
företagen av föreläsare, konstnärer etc.
för hållandet av föreställningar,
föreläsningar o. dyl.
Turner [tö’rn-], J. M. W., 1775—
3851, engelsk målare. T. är framför
allt färgkonstnär och utvecklade som
sådan en glödande fantasi och djärv
originalitet. Han behandlade
virtuosmässigt och med storartad effekt de
mest komplicerade ljus- och
färgproblem. Till hans mest kända tavlor
höra Dido grundlägger
Kartag o, Téméraires sista resa.
Turne’ra, vända, vrida, ge en viss
vändning åt något.
Turnip [t£e’nip], ett slags stor rova.
Turnväscn, tyskt, gymnastiskt
system, vilket skiljer sig från den
svenska gymnastiken genom livligare och
mera omväxlande rörelser delvis av
halvt akrobatisk karaktär. Som T: s
grundläggare räknas Jahn. Talrika
turnföreningar finnas i Tyskland,
vilka tidvis haft en utpräglat
patriotisk inriktning, härvidlag påminnande
om våra skytteföreningar.
Turny’r, ett på 1880-1, av damer
nyttjat underplagg, som tjänade till
att markera ryggens slut genom en
kraftig utskjutning.
Turturduva, se Duvfåglar.
Tuscaroradjupet, djupbäcken i
Stilla havet, v. om Japan och Kurilerna.
Dess djupaste partier nå inemot
9,000 m.
Tusch, svart färg, bestående av sot,
försatt med något lämpligt
bindemedel. Jfr även Touche.
Tusche’ra, touchera, se Touche.
Tus’culuin, forntida stad i Latium,
i vars närhet Ciceros berömda
lantställe (Tusculanum) var beläget. T.
användes som benämning på ett
lantställe, där man kan leva i lugn
avskildhet.
Tusenfotingrar el. mångfotingar
(My-riapoda), en leddjursklass, hos vilken
alla kroppslederna bakom huvudet äro
likformiga. På dessa leder finnas i
regeln ett el. två par korta ben.
Vingar saknas. Andningsorganen utgöras
liksom hos insekterna av trakeer. T.
äro i allmänhet nattdjur. De s. k.
dubbelfotingarna leva av växtämnen,
medan enkelfotingarna äro rovdjur.
Omkring 800 arter äro kända. De
flesta av dem från varmare länder.
Tusen och en natt, berömd
österländsk sagosamling, vilken ger en
utomordentlig bild av österlänningarnas
seder, karaktär och livsuppfattning.
I sagoseriens ramberättelse omtalas,
huru sultaninnan Scheherazade under
tusen nätter varje natt för sin gemål
berättade en saga. Sagosamlingen, som
blev känd i Europa 1704, finnes
översatt till de flesta språk.
Tusensköna, se Bellis perennis.
Tusenåriga riket, se Kiliasm.
Tussila’go, se Hästhovsört.
Tutanchamon [-ka’mon], egyptisk
konung, vilken regerade i mitten av
1300-t. f. Kr. T. efterträdde Aclinaton
och gjorde Tebe åter till huvudstad.
Som härskare var han föga betydande
och hans regeringstid var kort. I
Konungarnas dal har under de senaste
åren hans grav uppgrävts. Då den
aldrig varit plundrad, på grund av att
den varit täckt av grusmassor, har
man i denna grav gjort mycket
intressanta fornfynd (omkring 700 föremål).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
