T. nådde en utomordentlig politisk maktställning, mycket tack vare sin förträffliga organisation. På 1200- och 1300-t. inföll ordens storhetstid. Den ägde då en mängd besittningar, av vilka provinserna Preussen, Tyskland och Livland voro de förnämsta. Emellertid bröts ordens makt på 1400-t. genom strider med Polen och Litauen. På 1500-t. förlorades Preussen. I Livland fortlevde T. men gick slutligen förlustig alla sina besittningar i östersjöprovinserna. En återstod av T. kvarlevde i Tyskland ända till 1809, då Napoleon förklarade T. upphävd. I Österrike fortlever T. ännu och har satt sjukvård som sin huvuduppgift. Tyska riket, förbundsrepublik i Mellaneuropa, i n. gränsande till Nordsjön, Danmark och östersjön, i ö. till Polen, i s. till Tjeckoslovakien och Schweiz, i v. till Frankrike, Luxemburg, Belgien och Nederländerna. Jfr kartan Mellaneuropa. Vid fredsslutet 1919 avträdde T. i areal 72,000 kvkm. med ett invånarantal av 7,400,000. I v. förlorade T. Elsass-Lothringen, 14,500 kvkm., 2 milj. inv., till Frankrike, dessutom Saarområdet på 15 år (därefter folkomröstning). Till Belgien avträddes ett par smärre distrikt. I n. förlorades Nordschleswig, 4,000 kvkm., 160,000 inv., till Danmark. I ö. avträddes största delarna av Posen och Västpreussen och en del av Ober-schlesien, tillsammans 46,000 kvkm. med 4 milj. inv., till Polen. Vidare ha smärre områden avträtts till Litauen och Tjeckoslovakien. Ostpreus-sen är fortfarande tyskt men skiljes från det övriga T. genom den ”polska korridoren”. T:s areal uppgår numera till 467,000 kvkm. med 59 milj. inv. — N. och största delen av T. upptages av det flacka Nordtyska låglandet. I n. avbrytes slätten av den låga, vidsträckta Baltiska landryggen. Kusterna utmed Nordsjön och östersjön äro i allmänhet låga och upptagas av dyner. På n. delen av den utanför östersjökusten belägna ön Riigen finnas kritklippor. I övrigt döl-jes berggrunden i n. Tyskland under mäktiga istidsavlagringar, dels bestående av en bördig moränjord, dels av vida, sterila sandslätter, de senare sträckande sig i ett bälte från Hol-stein över Liineburg och Berlin in i Polen. I s. Tyskland utbreder sig Bayerska högslätten likaledes upptagen av istidsavlagringar, moräner och grus från det alpina nedisningsom-rådet. Don begränsas av randberg, i n. av Tliiiringerwald, i nö. och ö. mot Tjeckoslovakien av Fichtelgebirge och Böhmerwald, i s. av Alperna, i v. mot Rhondalen av Schwarzwald och Odenwald, och den genomlöpes av Tyska Jura, en steril kalkplatå. I n. reser sig Harz som en horst av granit och andra äldre bergarter över låglandet, som består av yngre geologiska formationer. Av dessa intar den till Trias hörande röda sandstenen (Bunt-sandstein) stora områden i sv. Tyskland, och invid Harz utbreder sig den ekonomiskt viktiga Dyasformationen med de mäktiga Stassfurter-salterna (kalisalter), ävensom kopparhaltiga skiffrar (vid Mansfeld). Från Fichtelgebirge löper åt nö. på gränsen mot Tjeckoslovakien Erzgebirge och dess fortsättning Sudeterna, som äro rester av en gammal bergskedja, den liercyniska bergskedjan. — T. genom-flytes av en mängd floder, vilka rinna i nordlig riktning till Nordsjön, el östersjön. De äro till stor del segelbara och förbundna genom ett väl utvecklat kanalnät av utomordentlig betydelse för samfärdseln. Längst i v. rinner Rhen, som upprinner i Schweiz, genomflyter den på gränsen mellan Schweiz och T. belägna Bodensjön, rinner i ö. riktning längs gränsen, kröker åt n., genomflyter den bördiga, tätt bebyggda Rhen dalen och utfaller i Nordsjön på holländskt område. Till Nordsjön rinna vidare We-ser och Elbe. Till östersjön flyter Oder, vilken utfaller i Stettiner I-Iaff. I s. rinner Donau i sitt övre lopp på tyskt område. — Klimatet är i nv. ett kustklimat med svala somrar och blida vintrar men övergår i sö. sä småningom till ett fastlandsklimat. —-Jordbruket är inom stora delar av T. huvudnäring. Dess avkastning är dock ej tillräcklig för landets behov. Mest odlas råg och potatis (särskilt i n.) samt vitbetor. Rhen dalen är känd för sin vinodling. I de skogrika bergstrakterna bedrives ett rationellt skogsbruk. T. är rikt på stenkol och brunkol samt järnmalmer, för vilkas ned-smältning emellertid svensk malm i stor utsträckning behöves som tillblandning. Ekonomiskt viktiga äro vidare kalisalterna vid Stassfurt och zinkmalmerna i Schlesien. Industrin har nått en storslagen utveckling. Numera gör den jordbruket rangen stridig' som huvudnäring. Des är koncentrerad till järn-ocli koldistrikten (Rhentrakten, Sachsen, Schlesien). Viktigast är järnindustrin, därnäst textilindustrin. I fråga om liandelsomsättningen överträffades T. före världskriget blott »v Storbritannien. Handeln drabbades emellertid svårt av världskriget, genom vilket handelsförbindelserna avskuros och samtliga kolonier förlorades, varjämte handelsflottan katastrofalt decimerades. För närvarande har emellertid Tyskland bland de europeiska staterna åter lyckats intaga platsen närmast Storbritannien. Handelsomsätt-