njurar på ömse sidor 0111 ryggraden. De högre ryggradsdjuren anlägga under fosterutvecklingen såväl för- som urnjurar. De organ, som komma att funktionera som njurar, äro emellertid hos dessa de s. k. efternjurarna, vilka anläggas i bäcken- el. ländregionen. Njurarna äro uppbyggda av fina kanaler, vilka utgå från en inbuktad blåsa. I denna blåsa finnes ett kärlnystan (glomerulus), ur vilket från blodet avfallsprodukter avsöndras. De fina kanalerna mynna i njurbäckenet. Härifrån ledes urinen genom urinledarna till urinblåsan och därifrån vidare genom urinröret. Urinen innehåller hos människan kvävehaltiga ämnen, framför allt urinämne och urinsyrade salter samt oxalsyra, ett gult färgämne, urokrom, och salter, särskilt natriumklorid och fosfat. Vid urinens sönderdelning bildas bland annat ammoniak. Urinens mängd varierar i hög grad. I genomsnitt utgör den 1—iy2 1. per dygn. Halten . av fasta ämnen kan anslås till 60 gr. per dygn (c: a 4%). Vanlig fiskutter. Utterdjur (Lutrinse), en underfamilj av de vessleartade djuren inom rovdjurens ordning, vilka ha simhud mellan tårna. Till U. höra Havsut-tersläktet (Enhy dra), som omfattar en art, Havsuttern (E. marina), vilken förekommer i vissa kustområden vid Stilla havet. Den jagas för sin värdefulla päls. Till U. hör vidare Fiskuttersläktec (Lutra), till vilket den Vanliga fiskuttern (L. vulgaris) hör. Den är till färgen mörkbrun med gråbrun buk. Längd 1,5 m., varav hälften ut-göres av svansen. Den lever av fisk och anställer stor förödelse i våra fiskvatten. Den jagas därför samt för sitt värdefulla skinn. Uttersberg, järnbruk nv. om Köping, mellersta Västmanland. Uttolkarna, de sjuttio, kallas enligt sagan sjuttio judiska lärda, som på uppdrag av den egyptiske konungen Ftolemaios Filadelfos skulle ha utfört den översättning av bibeln till grekiska, som kallas Septuaginta. Utvandring, se Emigration. Mutationer hos Coloradobaggen. Till vänster två normala djur, tillhörande olika varieteter. Till höger tre mutationer, som avvika i teckning, storlek m. m. Utvecklingsläran, den åsikten, att nu levande djur och växter härstamma från enklare byggda organismer. Paleontologin visar, att långt tillbaka i tiden funnos endast jämförelsevis enkelt byggda varelser och att först i de geologiska perioder, som ligga närmare vår tid, mera invecklat byggda varelser uppträdde. Man får en tydlig bild av en fortskridande utveckling mot allt högre former. Embryologiska undersökningar ha visat, att på fosterstadiet uppträda organ och egenskaper, vilka överensstämma med lägre varelsers och vilka reduceras och försvinna, så att de ej förefinnas hos den fullvuxna individen. Människan är exempelvis på fosterstadiet försedd med svans och gälfickor. Man har till och med uppställt en lag (biogenetiska lagen), enligt vilken individens fosterutveckling återspeglar artens utvecklingshistoria. Djur- och växtsystema-tiken grunda sig på en gradvis likhet mellan organismerna, som tyder pä att vissa organismer äro närmare besläktade med varandra än andra organismer, en sak, som i sin tur tyder på att en utveckling ägt rum. J3evisen för U. äro med andra ord s§, talrika