Valdemar, konungar av Danmark. — 1. V. I, den store, 1131—82, blev efter att lia besegrat sin medtävlare Sven Grade 1157 ensam konung i Danmark. V: s förnämste rådgivare var biskop Absalon i Roskilde, vilken understödde konungen i hans krigsföretag mot venderna. V: s regering medförde i såväl yttre som inre avseende en stark uppblomstring för landet. — 2. V. II Seier, 1169 (1170) —1241, den förres yngre son, efterträdde sin broder Knut som konung 1202. V. företog segerrika krigståg mot de hedniska folken vid Östersjön och intog bl. a. Preussen och Estland. De erövrade landområdena måste han emellertid till största delen avträda, sedan han under en jakt tillfångatagits av greve Henrik av Schwerin 1223. V. utförde även ett betydande arbete på lagstiftningens område. — 3. V. Atter-dag, omkring 1317—75, konung Kristofer II: s yngste son, konung 1340. Från början härskade V. endast över en obetydlig del av riket, som han emellertid slugt och målmedvetet arbetade på att helt förena under sin spira. Efter tjugu år hade han även nått detta mål, ehuru han fortfarande hade strider att utkämpa med sina fiender (Sverige, I-Iolstein, Mecklenburg). V. intog och brandskattade Visby 1361. Valdemar, svensk konung, f. i slutet av 1230-t., d. 1302. V., som var son till Birger Jarl och dotterson till konung Erik Knutsson, valdes 1250 till Sveriges konung. Snart inträdde emellertid en brytning mellan den svage V. och hans bröder, hertigarna Magnus och Erik, vilka med danske konungens hjälp besegrade V. 1275 tvangs han att avstå sin krona åt Magnus. Senare lyckades han med dansk hjälp för en tid återfå Götaland men hölls fången från 1288. Valdemar, svensk prins, f. på 1200-t., son till konung Magnus Ladulås. V. deltog i broderns krig mot konung Birger. Se Nyköpings gästabud. Valdemarsdagen är sedan 1912 en nationell dansk festdag, som firas till minne av Valdemar Seirs seger över esterna vid Reval 1219, det s. k. Vol-merslaget. Valdemarsvik, köping vid en vik av östersjön, ö. Östergötland. 2,200 inv. Stort garveri. Valden’ser, ett på 1100-t. bildat religionssamfund, vilket uppkallades efter en köpman Valdes från Lyon. V. sysselsatte sig särskilt med ett flitigt bibelstudium och voro bl. a. motståndare till hierarkin inom den katolska kyrkan. Rörelsen utbredde sig över s. Frankrike till Lombardiet och Spanien. Den lombardiska gruppen bröt med de övriga V. 1210 och bildade en egen sekt, som spridde sig i Schweiz, Tyskland, Böhmen, Ungern och Polen samt även i Frankrike och Italien. Den återstående s. k. franska grenen av V. utrotades genom albigenserkri-gen (jfr Albigenser). Även de övriga V. förföljdes hätskt och dukade på många platser under för inkvisitionen. I Tyskland uppgingo de i lutheranerna, medan de i Frankrike kvarvarande anslöto sig till huge-notterna. I de s. k. valdenserdalarna i Piemont fördes blodiga förföljelser, vilka dock bragtes till ett slut genom predikanten Arnaulds väpnade ingripande (1690). V:s ställning var dock fortfarande mycket svår ända fram till 1800-t., då de i Italien erhöllo fri religionsutövning och samma borgerliga rättigheter som katolikerna. Utom i Italien finnas valdenserförsamlingar bl. a. i Uruguay, Argentina, North-Carolina. Waldenström, P. P., 1838—1917, predikant och politiker, lektor vid Gävle högre allmänna läroverk 1874—1905. W. anslöt sig till den av Rosenius ledda väckelserörelsen. Han förnekade, att Gud fordrade vedergällning av människosläktet för syndafallet och därmed också dogmen om Kristi förso-ningsdöd. Detta utlöste en våldsam strid. W: s anhängare organiserades till det 1878 bildade Svenska missionsförbundet. W. var medlem av andra kammaren 1904—05 och företrädde härvid tämligen liberala åsikter. Valdjur (Cetacea), en däggdjursord-ning, som omfattar i vatten levande, stora djur. De ha långsträckt kropp, som övergår i en tvärställd stjärtfena. Huvudet är ej särskilt avsatt från kroppen. De främre extre-miteterna äro fenlika, de bakre extre-miteterna förkrympta. Under den hårlösa huden finnes ett tjockt späckla-ger. De andas med lungor men kunna uppehålla sig under vattnet mer än en halv timme. V. indelas i Bardvalar (Mystacoceti), till vilken avdelning bl. a. hör Grönlandsvalen, och Tandvalar (Odontoceti), till vilka bl. a. höra Kaskelott, Delfin och Nar-val. Valdresdalen, dalgång i det centrala Norge, berömd för sin vackra och omväxlande natur. Turistled från s. Norge till Sogn och Jotunheimen. Va’le. — 1. I nordiska mytologin son till Oden och Rind, även kallad Ale. — 2. Lat., lev väl. Valen’cia. — 1. Landskap i ö. Spanien, beläget vid Medelhavet. 23,000 kvkm., 1,750,000 inv. Västra delen av V. är ett bergland, där huvudsakligen vin och sydfrukter odlas. På den mycket bördiga kuststräckan odlas bland annat dadelpalmer och ris samt majs. Industrin omfattar förnämligast olje-beredning och tvålfabrikation. — 2.