kas lida av syfilis. Ett negativt resultat av undersökningen tyder på att personen ifråga ej har syfilis men är ej bevisande. En person, som lider av syfilis, företer nämligen ej alltid positiv V. Om däremot V. utfaller positivt, visar detta praktiskt taget fullkomligt säkert, att personen lider av syfilis. Vassija’ur, sjö vid riksgränsen, v. om Torneträsk. Vid V. låg ursprungligen den numera till Abisko flyttade naturvetenskapliga stationen. Vassla, vassle, den vätska, som återstår, när man ur mjölk avlägsnat smörfett och kasein. Ur V. beredes mesost. V. användes särskilt till utfodring av svin. Jfr Mjölk. Waterbury [oå’terberi], stad i Connecticut, U. S. A. 92,000 inv. Industristad. Wa’terloo, by i provinsen Brabant, Belgien. Den 18 juni 1815 stod det ryktbara slaget vid W., i vilket Napoleon I besegrades av engelsmännen under Wellington och preussarna under Bliicher. Genom denna drabbning krossades för alltid Napoleons välde. Vatika'nen, Vatikanpalatset, påvens residens i Rom, utgör en samling ståtliga byggnader från olika tidsskeden, belägna invid Peterskyrkan. V. omfattar en yta av 50,000 kvkm. och omgives av höga murar. I V. finnas synnerligen värdefulla museisamlingar, det påvliga arkivet samt ett ytterst dyrbart bibliotek. V. är smyckat av de italienska mästarnas konstverk. I Sixtinska kapellet finnas Miclielangelos valvmålningar och ”Yttersta domen”, och de 4 Stanzerna äro dekorerade av Rafael och hans lärjungar. Rafael har även smyckat L o g g i e r n a. V., Lateranpalatset och sommarvillan vid Castel Gandolfo utgöra efter 1871 den enda återstoden av kyrkostaten, över vilken påven är suverän härskare. Invid V. ligger S: t Peterskyrkan. Vatilva/nkonsPliet, ett kyrkomöte, som 1869—70 hölls i Rom. Vid V. antogs bland annat dogmen om påvens ofelbarhet med 455 röster mot 155. Vatnajökull, stor jökel på sö. Island. 8,500 kvkm. Islands största jökel. Når 2,120 m. ö. h. Islands högsta punkt. Va tout [to’], fr;, ”det gäller allt”, hasardspel om samtliga insatser. Watt [o&tt'], James, 1736—1819, skotsk fysiker och uppfinnare. De förbättringar av de då brukliga ångmaskinernas konstruktion, som W. genomförde, voro av så genomgripande ocli för ångmaskinernas praktiska användbarhet av så avgörande betydelse, att W. brukar betecknas som ångmaskinens uppfinnare. Watt, enhet för arbetsförmåga el. energiutveckling pr sekund, motsvarande en energiutveckling av en joule (10T erg) per sekund. Watteau [-tå’], A., 168^—1721, fransk målare. W. utförde små läckra målningar, framställande eleganta sällskap inramade av en idyllisk parknatur. Ilans stil är fylld av en intagande grace och raffinerad elegans. Färgerna äro luftiga och lätta. Av W: s tavlor må nämnas Lantlig glädje, Lektion i kärlek, Musi k timme. Vatten är en förening mellan väte och syre. Kem. formel HaO. Vid sön-derdelning av vatten t. ex. med tillhjälp av en elektrisk ström erhållas två volymdelar väte (2H2) och en volymdel syre (O2). Det i naturen förekommande V. innehåller dels salter, dels organiska ämnen. Salthalten är särskilt stor i havsvatten, där den i genomsnitt uppgår till 3% %. Framför allt förekomma koksalt, natriumsulfat, magnesium-, kalcium- och kaliumsulfat, klorid och karbonat. Sötvatten el. färskvatten innehåller mindre mängd salter men däremot en jämförelsevis stor tillblandning av organiska ämnen. Sötvattnets beskaffenhet beror på de jordlager och bergarter, med vilka det varit i beröring. Är saltlialten särskilt stor (framför allt halten av kalciumsalter), säger man, att vattnet är hårt; är salt-lialten låg, t. ex. regnvatten, talar man 0111 mjukt V. Starkt salthaltiga källvatten kallas mineralvatten. Bräckt V. uppstår genom blandning av havsvatten med färskvatten. För V: s användbarhet vid matlagning 0. dyl. är bakteriehalten av särskild betydelse. Ytvatten, som varit i beröring med multnande och ruttnande ämnen, är i detta hänseende av sämre beskaffenhet än grundvatten, som passerat genom avlagringar, vilka frånfiltrerat bakterier och andra organiska föroreningar. Principiellt skiljer man på vadost V., som härstammar från jordytan, och juvenilt V., som härrör från jordens inre. Från jordytan avdunstar V. till atmosfären och utfälles sedermera pä grund av temperaturändringar i denna som nederbörd. Detta till jordytan återbördade V. avdunstar delvis åter och sjunker delvis ned genom jordlagren till grundvattennivån för att kanske på annan ort åter träda i dagen. Man kan alltså tala om ett V :s kretslopp i naturen. Även de levande varelserna upptaga stora mängder V., vilka åter utsöndras. Vid förbränningen av organiska ämnen bildas ävenledes V. Jfr Dagvatten, Grundvatten, Juvenilt V., Mineralvatten, Vadost V. och Vattenåder.