Wattén, Wattenmeer, beteckning för de blott en el. annan meter djupa havsområden, som uppkommit genom havets inkräktande på de låga Nordsjökusterna. Särskilt Hollands och Frieslands W. äro vid ebb förvandlade till sankmarker. Vattenbad, öppna kärl, vanligen av koppar och försedda med lock, bestående av olikstora ringar, liknande dem, som användas på vanliga spislar. V. användas för uppvärmning (t. ex. för avdunstning av lösningar), dä temperaturen ej får stiga över vattnets kokpunkt. V. fyllas med vatten, som får koka. Det kärl, som skall värmas, sättes på V. Vatténbaggar (Palpicornia), en skal-baggsfamilj, vars arter leva i vatten. De påminna i utseende om dykare. Vattenbråck, en svullnad i pungen, som förekommer både hos äldre och yngre personer. V. beror i de flesta fall på någon slags inflammation. Sjukdomen fordrar i en del fall operativ behandling. Vattenbyggnadsbyrån, Aktiebolaget, en år 1902 i Stockholm av J. G. Richert grundad firma, som utövar konsulterande verksamhet i fråga om vattenbyggnader (vattenkraftanläggningar, vattenregleringar, hamn- och kajbyggnader, vatten- och avloppsledningar etc.). V:s verksamhet har icke varit inskränkt till Sverige utan även omfattat utredningar och planläggningar av större arbeten i utlandet. Vattendomstol, första domstolen i vattenmål. V. består av en vattenrätts-domare, som är ordförande, samt två vattenrättsingenjörer och två vatten-rättsnämndemän. I vissa fall är V. beslutför med vattenrättsdomaren, vattenrättsnämndemännen och en av vattenrättsingenjörerna. Vattenrättsdomaren skall vara en lagkunnig, i domarevärv erfaren man. Av vattenrättsingenjörerna skall den ene vara sakkunnig beträffande .byggande i vatten och den andre beträffande frågor om torrläggning av mark. V. i riket äro till antalet fem och benämnas Norrbygdens V., Mellanbygdens V., österbygdens V., Söderbygdens V. och Västerbygdens V. Vattenfall, se Vattenkraft. Vattenfallsstyrelsen, ett centralt ämbetsverk, som sorterar under kommunikationsdepartementet. V. förvaltar statens vattenfall med därtill hörande mark samt beslutar bl. a. i fråga om leverans av kraft från statens kraftverk. Vattengas, se Gasformiga brännmaterial. Vattenglas, natrium- el. kaliumsili-kat. Det förstnämnda benämnes na-tronvattenglas, det andra kalivattenglas. Dessa silikat äro i motsats till övriga silikat lösliga i vatten. Lösningen, som är en sirapstjock vätska, stelnar i luften på grund av dennas kolsyrehalt. V. användes till framställning av stenkitt, som impregne-ringsmedel mot eldfara för papp och trä, som konserveringsmedel för ägg m. m. Vattenkoppor, en jämförelsevis ofarlig sjukdom, som i allmänhet förekommer hos barn. Sjukdomen kännetecknas av ett utslag, vilket till en början utgöres av små röda fläckar, som så småningom övergå till vattenklara blå-sor av ej fullt en ärtas storlek. Efter ett par dagar torka blåsorna in till brunaktiga skorpor, som falla bort. Sjukdomen är förenad med lindrig feber. Den tar vanligen en tid av 8—14 dagar. Mellan smittotillfället och sjukdomens utbrott förlöper omkring 3 veckor. Vaccination skyddar ej mot V., och sjukdomen skyddar ej heller mot smittkoppor. Vattenkraft, vedertagen benämning ej på kraft i egentlig mening utan pä arbetsförmågan hos strömmande vatten. V: s storlek beror av vattenmängden i vattendragen samt av fallhöjden. Den varierar på grund av den första faktorn under årets lopp i ett och samma vattendrag i en grad, som beror på nederbördsförhållandena och på naturbeskaffenheten hos det område, från vilket tillflödena komma. Vattenkraften i Sverige beräknades är 1924 vid medelvattenstånd uppgå till c: a 17,300,000 hästkrafter, av vilka omkring 1,375000 voro utbyggda. Vattenkretsare el. virveldykare (Gy-rinidfie), en skalbaggsfamilj, som fått sitt namn av att dess arter simma 1 själva vattenytan i buktiga kroklinjer men aldrig rakt fram. De bägge bakre benparen äro fenlika. Vattenlagen innehåller rättsreglerna beträffande den svenska vattenrätten. V. är av den 28 juni 1918 med ändringar av den 19 juni 1919. Vattenlinje, skärningslinjen mellan fartygssidan och vattenytan. Vattenlås, en anordning i en avloppsledning genom vilken vätska