födan i allmänhet innehåller jämförelsevis liten mängd äggviteämnen, är det visserligen ej omöjligt men möter svårigheter att få äggvitebeliovet fyllt med enbart växtföda. Människan är till kroppsbeskaffenlieten allätare. Längden av hennes tarmkanal ligger exempelvis mellan de växtätande och de köttätande djurens. Ur medicinsk synpunkt finnas inga skäl för V., när det gäller friska människor. Att vid vissa sjukdomar växtföda är fördelaktigare än köttföda och att vid andra sjukdomar förhållandet är omkastat spelar naturligtvis ingen roll. Med hänsyn till dessa synpunkter måste V. anses vara en smaksak. Vegetation, växtliv, växtlighet; sammanfattningen av växtvärlden i en viss trakt. — V e g e t e’r a, leva som en växt med enbart tillgodoseende av de materiella behoven. Vegetati’v, sammanhängande med växtriket. — V e g e t a t i’v fortplantning kallas fortplantning på könlös väg. — Vegetativa kroppsfunktioner äro sådana kroppsförrättningar, som ha med tillväxt och näringsupptagan-de o. dyl. att göra och vilka ej kontrolleras av medvetandet. Vehik’el, hjälpmedel, befordringsme-del. Weibull, M. J. J., 1835—1902, historiker, professor i Lund. W. har i flera arbeten behandlat Sveriges historia under 1600-t. Hän var en varm anhängare av skandinavismen. Weibullsholm, lantgård vid Landskrona, vid vilken finnes en växtföräd-lingsanstalt. Weichsel [vajk’sel], Polens liuvud-flod. en av Europas längsta floder. Upprinner i v. delarna av Karpaterna, flyter i en båge i nordlig riktning och utfaller med flera armar dels i Fri-sches I-Iaff, dels i Danziger Bucht vid östersjön. Längd 1,040 km. Bland bifloder märkas från höger San och Bug. Wei-hai-wei, krigshamn på Sliantung-lialvön i Kina. W. är starkt befäst. Staden intogs 1S95 av japanerna, vilka dock 1898 måste överlämna den till engelsmännen. Weimar [vaj’mar], huvudstad i republiken Thiiringen, mellersta Tyskland, belägen vid en biflod till Saale. 37.000 inv. W. var i slutet av 1700-t. medelpunkten för den tyska litteraturen ; flera av den tidens förnämsta tyska skalder vistades där (Schiller, Goethe, Herder m. fl.). W. har många minnesmärken från denna tid. YVeimaria’nerna [vaj-], under senare skedet av Trettioåriga kriget benämning på de trupper, som haft hertig Bernhard av Weimar till överbefälhavare, och som efter dennes död och ända till 1647 utgjorde en särskild, så gott som självständig kår i de mot kejsaren förbundnas arméer. Weingartner [vaj’n-], P. F., f. 1863, österrikisk-tysk dirigent, tonsättare och skriftställare. 1919 blev W. direktör för den nybildade folkoperan i Wien. W. räknas som en av vår tids förnämsta musikledare. Av hans kompositioner må nämnas körverken Traumnacht och Stur m m y-t li u s samt musiken till Goethes ”Faust”. •Weininger [vaj’-], O., 1SS0—1903, österrikisk författare. Hans fantastiska, halvt filosofiska arbete Geschleclit u n d Charachter väckte på sin tid stor uppmärksamhet, delvis pä grund av den låga värdesättning av kvinnan, som framträder i detta. W. anser, att kvinnan principiellt saknar logik och moral. Hennes väsen är sexualitet. Om högre andliga egenskaper finnas hos en kvinna, beror detta, enligt W., på en tillblandning av manliga element. Weismann [vajs’-], A., 1834—1914, tysk naturforskare, vars arbeten rörande utvecklingsläran och ärftlighets-problemen haft stor betydelse. Veitsdans, danssjuka*. Vejle (fordom Vedle el. Vedel), stad vid inre delen av sö. Jylland, Danmark. 22,400 inv. Residensstad för Vejle amt. Livsmedelsindustri. Textilindustri. Stort sanatorium. Vejle amt, danskt amt omfattande sö delen av Jylland från Horsens fjord i n. till Hejlsminde bukt i s. 2,350 kvkm. 158,000 inv., därav 56,000 i amtets städer: Fredericia, Ivolding och Vejle (residensstad). Vek’tor, en storhet inom fysiken, som bestämmes dels av sitt talvärde, dels av sin riktning. Exempel pä V. äro kraft och acceleration. Storheter, som bestämmas allenast av sitt talvärde (t. ex. tid, temperatur) benämnas skalarer. — Läran om V., d. v. s. sammanfattningen av de regler, som äga giltighet vid räkning med V., kallas Vektor analys. Velaz’quez, D., 1599—1660, spansk målare. V. är ett av målarkonstens största namn. Hans karakteriserings-konst är genialisk och hans färgbehandling överlägsen. Som porträttmålare kännetecknas han framför allt av en obeveklig objektivitet. V. företog två resor till Italien och var för övrigt företrädesvis verksam som hovmålare åt konung Filip IV. Av V:s många arbeten må nämnas porträtt av F i 1 i p IV, påven Innocentius X, Juan de P a r e j a, ett själ v-porträtt, Väverskorna, D r i n k a r n a, Bredas kapitulation.