Vendée-krigen [vangde*-], benämning på de under den stora franska revolutionen förekommande inbördesstri-derna i Yendée med flera departement. Orsakerna till V. voro huvudsakligen befolkningens motstånd mot den nya . kyrkoförfattningen samt mot tvångs-utskrivning av soldater. En häftig folkresning utbröt 1793, och till en början voro de upproriska segerrika. Först sedan Hoche erhållit Överbefälet över regeringstrupperna återställdes så småningom ordningen. 1796 kunna V. anses avslutade. Yendel, socken i n. Uppland, bekant särskilt för sina rika och praktfulla fornfynd från ett skede av folkvand-ringstiden, som därför ofta benämnes Vendeltiden. Vendelkråka, se Ottar Ven delkråka. Vendelrot, se Valeriana. Vendeltiden, se Vendel. Vendémiaire [vangdemiä’r], den första månaden i den franska republikanska kalendern (30 dagar i sept— okt. åren 1792—1805). 13 V. år IV (5 okt. 1795) kuvade Napoleon Bona-parte en resning mot nationalkonven-tet, företagen av Paris’ borgerskap. Ven’der, dels den germanska benämningen under medeltiden på sla-verna, dels den tyska och skandinaviska benämningen på de slaviska folk, som under medeltiden bodde i ett område mellan Oder, Elbe och Östersjön, benämnt Vendland el. Venden. Venderna lågo i ständiga strider med tyskar och skandinaver. Under 1000-t. inföll deras storhetstid. På 1100-t. kuvades, kristnades och germanisera-des V., och deras land införlivades först med Danmark, sedermera med Tyskland. Ven’des konung: (d. v. s. ven ders, vendernas konung), namn, ingående i den svenska konungatiteln sedan omkring 1540. Namnet beror av en felaktig identifiering av vender med vandaler. Dessa senare skulle enligt en tradition ha underkuvats av från Skandinavien utvandrande goter. Vendetfa, blodshämnd, sådan den utövats på Korsika. Vendöme [vangdå’m], L. J., hertig av V., 1654—1712, fransk härförare. V. deltog med utmärkelse i Ludvig XIV: s krig och var på sin tid en av Frankrikes skickligaste fältherrar. Vendsyssel, nordligaste delen av Jutland, n. om Limfjorden. Vene’digr (Venezia, Venice), stad i Venetien, nö. Italien. 170,000 inv. V. är byggd på öar vid kusten av Adriatiska havet och är genom sitt läge, sina kanaler och palats en av Europas märkligaste städer. Viktig handels-och industristad med bland annat skeppsvarv och kanongjuterier. Mycket besökt av turister. Jfr Venezia. Bland V:s byggnader märkas S:t Markuskyrkan och Dogepalatset. Ve’ner, se Blodkärl. Veneration, vördnad. Vene’riska sjukdomar, könssjukdomar*. Vene’tien, landskap i nö. Italien, vid Adriatiska havet. 25,000 kvkm. 3,953,000 inv. Viktigaste stad Venedig, 170,000 inv. — N. delen av V. uppfylles av förgreningar av Alperna, under det att s. delen är en bördig slätt, där åkerbruket är högt uppdrivet. Silkesodlingen är i V. liksom i övriga landskap i n. Italien av stor betydelse. Handeln har kraftigt utvecklats på grund av utmärkta järnvägsförbindelser med mellersta Europa. Jfr Venezia. Venc’zia, fordom republik vid Adriatiska havet. Vid nv. kusten av Adriatiska havet bodde veneterna, troligen ett illyriskt folkslag, vilket efter västgotarikets fall lydde under Bysantinska riket. V. tillvann sig emellertid en allt självständigare ställning och blev omkring mitten av 800-t. en fullt oberoende stadsstat, vilken leddes av en doge, som innehade furstlig makt. I slutet av 1000-t. utvecklades V. till en handelsstormakt, under korstågen ökades ytterligare dess maktställning och under 1400-t. inträffade dess glansperiod. Samtidigt utvecklades dess författning i en utpräglat aristokratisk riktning. Den italienska renässanskulturen hade en av sina medelpunkter i V., där en mängd framstående konstnärer voro verksamma. Under 1500-t. började V: s maktställning gå tillbaka och i början av 1700-t. hade V. spelat ut sin roll inom Europas politik. De franska revolutionskrigen medförde V: s fall, och 1797 skedde en uppdelning av V: s landområden. 1815 förenades V. med Österrike men överlämnades 1866 till Italien. Venezia’nska skolan kallas en grupp målare, bland vilka märkas Bellini, Tizian, Tintoretto och Veronese, vilka alla utmärktes av ovanlig teknisk skicklighet men för övrigt målade i skilda stilar. Venezue/Ia, förbundsrepublik på Sydamerikas nordkust, i n. gränsande till Karibiska havet, i v. till Colombia, i s. till Brasilien och i v. till Guayana. 940,000 kvkm. 2,500,000 inv., till stor del mulatter. V. uppfylles i n. och nv. av utlöpare från Anderna, i s. av Guayanas högland. Däremellan ligger Orinocos flodområde, i v. uppfyllt av grässlätter, de s. k. Lianos, i ö. utgörande ett sumpigt deltaland. Huvudprodukter äro kaffe och kakao. Handeln bedrives till största del på Förenta Staterna. — Historia. Under början av 1500-t. koloniserades