Werner. — 1. A. G., 1750—1817, tysk geolog (neptunist). W. verkade som lärare vid Bergakademin i Freiburg. Han brukar räknas såsom en av geologins grundläggare (”geologins fader”). — 2. A. AV., f. 1866, schweizisk kemist, som utgivit flera betydelsefulla arbeten rörande de oorganiska kemiska föreningarnas struktur och därmed sammanhängande frågor. För sina forskningar erhöll W. år 1913 Nobelpriset i kemi. Vemet [värna’], H., 1789—1863, fransk målare. Av samtiden blev V. livligt uppskattad och vann en oerhörd popularitet som militärmålare, särskilt som framställare av den franske soldaten (Soldaten vid AVater-loo, Stormningen av Malakov). Vernissage [värnisa’sj], fr., öppnandet av en konstutställning, då endast ett antal särskilt inbjudna personer äga tillträde. Vero’na, stad vid Adige, Venetien, n. Italien. 92,000 inv. Starkt befäst. Viktig järnvägsknut. En av Italiens äldsta städer. Många romerska forn-lämningar både i och utom staden. Kyrkor och palats från medeltiden med betydande konstskatter. Biskopssäte. Målare- och bildhuggarakademi. Betydande siden- och bomullsindustri. Handel med vin och siden. Verona’1, dietylmalonylkarbamid, är ett sömnmedel, som framställdes av Nobelpristagaren E. Fischer 1903. V. utgöres av färglösa, svårlösliga, bittert smakande kristaller. Som sömnmedel är V. kraftigt verksamt och jämförelsevis ofarligt. Ofta användes natriumsaltet, veronalnatrium el. me-dinal, som är mera lättlösligt. Ett liknande preparat är luminal, som består av fenyletylmalonylkarbamid. Verone’se, P., 1528—88, italiensk målare från Verona, hette egentligen Paolo Caliari, från 1554 företrädesvis verksam i Venedig. V. var den siste av de stora venetianska renässansmålarna. V:s arbeten utmärkas av glänsande kolorit och djärv, elegant komposition och behandling (Bröllopet i Kana, Europas bortrövande, Venezia krönt av äran). Vero’nika, den heliga, en kvinna, som enligt sägnen räckte frälsaren en duk att torka sitt anlete, då han var pä väg till Golgata. På duken framträdde sedan Kristi anletsdrag (Vero-nikaduken). Werr’a, den östligaste av AVesers båda källfloder, nv. Tyskland. Upprinner påThiiringerwald. Längd 292 lim. Verrocchio [-åkk’iå], A. del, 1435— 88, italiensk konstnär, en av de ledande inom Florens’ konstliv, Lionardos lärare. V. var en ytterst mångsidig konstnär, som var ivrigt verksam på de meBt olika områden. Störst är han som skulptör, i vilken egenskap han utvecklar en mästerlig karakterise-ringsförmåga (Colleones ryttarstaty, bronsgruppen Kristus och Tomas). Av hans målningar må nämnas Jesu dop. Vers, rad i en dikt; oriktigt användes ordet även i betydelsen strof (avdelning el. grupp av verser); bunden stil i motsats till prosa. En V. består av flera versfötter el. metriska takter, sammansatta av en betonad och en el. flera obetonade takt-delar. Jfr Verslära. Versailles [versaj’], stad, IS km. sv. om Paris. 65,000 inv. Berömt slott. Versailles’ slott [värsaj’s] är beläget i v. delen av staden Versailles. V. uppfördes av Ludvig XIV under senare hälften av 1600-t. och var 1682— 1789 konungens och regeringens residens. Slottet, som inrymmer storartade konstsamlingar, är numera nationalmuseum. V. är ett av världens största och praktfullaste palats. Det om-gives av en utomordentligt vacker park med storartade terrass- och bassänganläggningar. I omedelbar närhet av V. ligga de två lustslotten Trianon. Versailles-traktaten [versaj’-], se Världskriget. Versa’ler, stora bokstäver (majusk-ler). Verse’rad, världsvan, belevad. Versifie’ra, överflytta i versform. Versifikatö’r, rimsmidare, versmaka re. Ver’sio, lat., översättning. Version, framställning, tolkning, avfattning. Ver’sio vulga’ta, se Bibel. Verslära. Bunden stil skiljer sig från prosa framför allt därigenom, att den har en regelbunden rytm, som bildas av omväxlande tryckstarka och trycksvaga stavelser. Man kan uppdela denna rytm i regelbundet återkommande perioder, takter el. versfötter. Man brukar beteckna trycksvaga stavelser med — ocli tryckstarka med —. Man räknar med följande versfötter: 1) jamb — — t. ex. begå; 2) anapest — — t. ex. tryckeri; 3) stigande peon — —t. ex. amerikansk. Dessa tre slag ha stigande rytm. 4) troké —1, ex. hösten, daktyl — t. ex. somrarna; 6) fallande peon —• ^ _ t. ex. köpingarna. De tre sistnämnda versfötterna sägas ha fallande rytm. Mellan varje versrad samt ibland inuti raderna förekomma pauser. Om pausen förefinnes i en versfot, kallas den cesur. Utom genom rytmen karakteriseras den bundna stilen av rim, vilka kunna vara enstaviga (manliga), tvåstaviga (kvinnliga) el. flerstaviga. Ljudlikhet kan även förefinnas mellan ordens början. Jfr Allitteration. Genom användande av