Vårclkase. På höga berg fanns fordom alltid 011 hög brännbara ämnen, vilka antändes, då fiender nalkades. V. tjänade som signal till kringboende. Numera tändas V. endast vid Val borgsmässan. Vårdträd, se Träd kul t. Vår fru, under den katolska tiden i Sverige namn på Jungfru Maria. Värfrukyrkor kallades i Sverige, särskilt under medeltiden, kyrkor, som helgats åt Jungfru Maria. Vårlök (Gagea), ett till liljeväxternas familj hörande släkte. Blommornas kalkblad äro på utsidan gröna, på insidan gula. I Sverige äro tvenne tidigt blommande arter allmänna nämligen G. lutea, som är större, och G. minima, som är mindre. Vårsäd kallas säd, som utsås på våren. Till V. höra korn, havre, ärter, vicker samt vissa slag av råg och vete. Råg och vete sås dock i allmänhet på hösten (höstsäd). Vårtbitare (Locustidfe), till rätvingar hörande insekter, vilkas antenner äro mycket långa (mer än halva kroppslängden). Arterna påminna om gräshoppor. I)e ha i allmänhet grön färg. En del arter äro växtätare, andra äro rovdjur. Flera arter, som förekomma i tropiska länder, göra skada på kulturväxter. I vårt land äro två arter vanliga. G röna V. (Lo-custa viridissima) är till färgen grön. V a n 1 i g a V. (Decticus verrucivorus) är lik föregående men svartfläckig. Om den fångas, försöker den att bita och avsöndrar därvid en brun vätska ur munnen. Enligt folktron skulle denna vätska ha förmåga att borttaga vårtor. Därför har arten och familjen fått namnet V. Vårt land. — 1. Konservativ aftontidning, grundad 1886 i Stockholm. V. uppgick 1908 i ”Nya dagligt allehanda”. — 2. Inledningssången till Runebergs Fänrik Ståls sägner. V. är Finlands nationalsång. Den har tonsatts av både Pacius och Josephson. Vårtor, små godartade, ojämna svulster på hud- och slemhinnor, vilka äro särskilt vanliga hos barn och ungdom. V. orsakas sannolikt av ett smittämne. De försvinna i de flesta fall av sig själva. Man behandlar dem med etsande medel, frysning med kol-syresnö etc. Våtvärmandc omslag, se Omslag. Väbel el. regementsväbel, underofficer, vilken förordnats att sköta polisuppsikten vid ett regemente. Wäch’ter, se Kiderlen-Wächter. Väddö, ö i ö. Uppland, invid Ålands hav. 125 kvkm. Väddö kanal, kanal, som skiljer Björkö—Väddö och Upplands fastland, byggd på 1820-1. Längd 15 km. Väderflöjel, vindflöjel, på masttoppar anbragt liten vimpel för angivande av vindens riktning; liten vimpel av metallbläck, vridbart fäst vid en lodrät axel på en byggnads tak. Väderhatt, se Erik, svenska konungar 1. Väderkvarn, se Vindmotor. Väderlekskartor, synoptiska V., kartor, som på grundval av inflytande rapporter från olika meteorologiska anstalter upprättas över de för varje dag rådande väderleksförhållandena (lufttrycksfördelning, vindar, molnighet, nederbörd m. m.). Lufttrycket anges genom isobarer, vindriktningen genom pilar och vindstyrkan genom tvärstreck på dessa o. s. v. (se kartan å nästa sida). V. möjliggör att med en viss grad av säkerhet förutsäga väderleken för närmast kommande dygn. Väderi eksmärken och förutsägelser. Erfarenhet och tradition ha givit en mängd mer el. mindre tillförlitliga tecken till annalkande väderleksföränd-ringar. En del av dessa tecken, såsom molnformer, dagg, vindriktningar, barometerns gång, äro vetenskapligt grundade. Andra, såsom månfaser, vissa bestämda namnsdagar, sjusova-redagen och många fler, ha intet värde. I många fall äro de urgamla och uppkomna i helt andra trakter än där de nu åberopas. Även med användande av det iakttagelsematerial, som do synoptiska väderlekskartorna ocli vetenskapen i övrigt ännu förfogar över, är det vanskligt att göra praktiskt tillförlitliga väderleksförutsägel-ser för mera än ett el. annat dygn i förväg, vilket beror därpå, att många olika och delvis ofullständigt kända faktorer spela in i väderlekens förändringar. En relativ tillförlitlighet tillkommer stormförutsägelser, vilka därför såsom stormvarningar utsändas till hotade kuster, fisklägen m. ni. De signaleras genom ett särskilt utarbetat signalsystem. Vädermånar, se Vädersolar och Ha-lofenomen. Vädersolar (bisolar, lialoer) äro ljusfläckar med spektralfärger, som uppkomma på omkring 22° avstånd från solen genom solstrålarnas brytning och återkastning i högt gående moln, som bestå av små isnålar; stundom utbildas en hel ljusring på detta avstånd från solen, och det förekommer även, ehuru sällsynt, att andra ringar bildas, särskilt eii större, som går genom solen och har sin medelpunkt i zenit. Motsvarande fenomen Visar sig också för månen (mångår-dar, mån ringar). Väderstreck. De viktigaste V. äro söder, den riktning, i vilken solen synes, då den har sin största höjd på dygnet, norr, som är motsatt riktning,