Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väggmålning ... - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vänstersocialister. Är 1917 skilde sig
en mera radikal fraktion frän SverH
ges socialdemokratiska arbetarparti
och bildade ett självständigt politiskt
parti under namn av Sveriges
socialdemokratiska vänsterparti. Då
kommunistiska internationalen, som ledes
frän Moskva, gjorde anspråk på att
i detalj bestämma partiets politik
upp-stodo slitningar mellan en del av
partiet, som arbetade för större
självständighet, och en annan mera
moskva-trogen del. Den senare, som hade
majoritet, bildade Sveriges
kommunistiska parti. Minoriteten bibehöll den
gamla partibeteckningen men
närmade sig alltmera Sveriges
socialdemokratiska arbetarparti, med vilket den
3923 förenades. Jfr Sveriges
kommunistiska parti.
Väpnare, vapendragare. — 1. I det
medeltida riddarväsendet benämning
på yngling, som fullgjort sina pageår
och utbildades till riddare. Jfr
Riddare. — 2. V. el. svenner,
frälseman-naklass i Norden under medeltiden,
vilken i Sverige hade en ställning
mellan riddare och allmänneliga
frälsemän.
Väppling, klöver*. Jfr även
Fyr-viippling.
Värddjur, värdorganismer, se
Parasit.
Värdestegringsskatt, se
Jordvärde-stegringsskatt.
Värdorganism, se Parasit.
Värend, urgammalt namn på
huvudlandet i Tiohärads lagsaga, numera
omfattande hela Kronobergs län utom
Sunnerbo härad. V. utgjorde troligen
i äldsta tider ett eget rättssamhälle.
Dess invånare benämndes virdar. V:s
avskilda läge bidrog att bland
befolkningen bevara uråldriga seder och
bruk. Den dyrbara och praktfulla
värendska kvinnodräkten är särskilt
berömd.
Väringar, benämning på nordiska
legosoldater i den grekiske kejsarens
livgarde under 900- och 1000-t. Ordet
väring användes först i Ryssland och
fick bland de slaviska ryssarna
formen varjag*, betecknande skandinav.
Världens sju underverk, gammal
benämning på sju forntida konstverk,
nämligen 1) Egyptens pyramider, 2)
Babylons murar och Semiramis’
hängande trädgårdar, 3) Artemis’ (Dianas)
tempel i Efesus, 4) Fidias’ Olympiske
Zeus, 5) Mausoleum i Halikarnassos,
(5) Kolossen på Rodos, 7) Fyrtornet
(Faros) vid Alexandria.
Världsalltet, se Vintergatan och
Re-lativitetsteorin.
Världsaxeln el. liimmelsaxeln kallas
den linje, som tänkes förena de båda
polerna på himlavalvet.
Världsdel. Man särskiljer fem V.,
nämligen Europa, Asien, Afrika, Ame-
rika och Australien. De två sista kallas
även Nya världen, i motsats till
övriga V., som tillsammans kallas Gamla
världen. Om man delar upp jorden i
ett halvklot, som har sin pol ungefär
i n. Frankrike och ett annat halvklot,
som har sin pol i Nya Zeeland,
kommer det förra halvklotet det s. k.
landhalvklotet att omfatta alla V.
Endast mindre delar skjuta över på
vattenhalvklotet. På detta finnes
emellertid en större landmassa kring sy
dpolen, Antarktis (jfr Sydpolaromrädet),
vilken ibland räknas som den sjätte
världsdelen.
Världseter, se Etern.
Världshav, se Hav.
Världskarta. Vid framställning av
kartor över hela jordens yta användas
olika kartprojektioner*, allt efter
kartornas syfte. Mercators projektion
brukas vanligen vid klimatologiska V.
(temperatur- och lufttrycksfördelning
m. m.), djur- och växtgeografiska
kartor och kommunikationskartor.
Globkartor med azimutprojektion (en
cirkelrund karta för vartdera
halvklotet, varvid den del av jordklotet, som
man vill särskilt utmärka, förlägges
i cirkelns centrala parti) komma mera
till användning, när man vill markera
fördelningen av land och hav, länders
höjdförhållanden o. dyl. (se t. ex.
kartorna till vulkaner). Även andra
projektioner, t. ex. hela jordklotets
yta i form av en ellips med ekvatorn
som längdaxel, komma till
användning.
Världskriget. Sedan fransk-tyska
kriget 1870—71 fanns en motsättning
mellan Tyskland och Frankrike. Dessa
bägge makter strävade att till sig
anknyta andra europeiska makter av
betydenhet. Så lilev Europa slutligen
i det stora hela uppdelat i tvenne
fientliga partier, vilka sammanhöllos
av fördrag (jfr Trippelalliansen och
Trippelententen). Det ena partiet
utgjordes av Tyskland och Österrike,
som till sig lyckades knyta Italien.
Mot detta stod Frankrike, som genom
statslån till Ryssland och genom
utnyttjande av den misstämning, som
förefanns mellan detta land och
Österrike, lyckats förmå Ryssland till ett
förbund. Såväl Ryssland som
Österrike sökte nämligen vinna inflytande
på Balkanhalvön, och Tyskland hade
under föregående årtionden härvidlag
stött Österrike. Motsättningen mellan
Tyskland och Frankrike ökades bland
annat genom konflikter i Marocko
(t. ex. Agadiraffären 1911). Italien
var visserligen genom fördrag
anslutet till Centralmakterna men närmade
sig alltmer Frankrike och Ryssland,
bland annat på grund av dess önskan
att erhålla en del under Österrike
lydande men av italienare delvis befolkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
