sig i närheten av kondensationspunkten. — På den egenskapen, att kroppar utvidga sig vid uppvärmning, grunda sig de i allmänhet i praktiken använda termometrarna (se Termometer). — Experimentella undersökningar ha visat, att den värmemängd, som kräves för att uppvärma en viss kropp, är proportionell mot den temperaturförhöjning, som skall åstadkommas. Blandar man ett kg. vatten av 100° temperatur med ett kg. O-gr&digt vatten, blir temperaturen ungefär 50°. Exakt är dock denna sats ej. Den värmemängd, som behöves för att uppvärma en kropp en grad, är nämligen i någon mån beroende av den temperatur, vid vilken uppvärmningen äger rum (i regel något större vid en högre temperatur än vid en lägre). Med utgångspunkt från nyss angivna sats definieras enheten för värmemängd som den värmemängd, som erfordras för att höja temperaturen hos viktsenheten vatten en grad (se Kalori). Denna enhet benämnes kalori (kilogramkalori, om utgångspunkten är ett kg. vatten; gramkalori, om utgångspunkten är ett gram vatten). Med egentligt el. specifikt värme för en viss kropp förstås det antal kalorier, som erfordras för att uppvärma viktsenheten av kroppen en grad (se Egentligt värme). Vid uppmätning av värmemängder användas instrument, som benämnas kalorimetrar (se Kalorime-tri). — Om en fast kropp uppvärmes, börjar den, då temperaturen nått en viss punkt, att smälta. Så län£e smältningen pågår, förblir temperaturen oförändrad. Vissa kroppar finnas dock, som så småningom övergå från fast till flytande form (t. ex. glas), och som alltså icke ha någon bestämd smältpunkt (se Smältpunkt). Anledningen till att temperaturen förblir oförändrad under den tid, som smältningen pågår, är, att värme åtgår för denna. övergången från flytande till fast form. sker vid samma temperatur som övergången från fast till flytande (se Fryspunkt). Då en vätska stelnar el. fryser till fast kropp, avges samma myckenhet värme, som åtgår vid smältningen. Då en vätska övergår till gas, åtgår värme, medan värme avges, då en gas kondenseras till vätska (se Kokning, Kokpunkt, Kondensation och Ångbildning). — Värme fortplantas genom ledning, överföring el. strålning. Med värmets ledning förstår man dess fortplantning från en del av en kropp till en annan del av samma kropp. Metaller äro i allmänhet goda värmeledare. Den bästa ledaren bland metallerna är silver, därnäst kommer koppar. Dåliga värmeledare bland de fasta kropparna äro t. ex. glas, porslin och trä. Vätskorna äro i allmänhet dåliga värmeledare,, likaså gaserna. Värmetransport genom överföring innebär, att värmet förflyttas genom rörelse iios en kroppsdelar. Värmetransport genom gaser sker i regel genom överföring och ej genom ledning. Den tredje formen för värmets fortplantning är strålningen. Värmestrålningen är en vågrörelse av samma natur som ljuset (se Vågrörelse och Spektrum). Ämnen, som genomsläppa värmestrålning,, kallas diatermana. De, som icke genomsläppa värmestrålning, kallas atermana. Glas och luft äro diatermana ämnen, medan metaller äro atermana. Värmestrålning, som icke genomsläppes av en kropp, antingen absorberas av denna el. reflekteras. I vanliga fall reflekteras en del av värmestrålningen, medan en annan del absorberas. En blankpolerad metallyta reflekterar en väsentlig del av den värmestrålning, som träffar ytan, medan en sotad yta icke reflekterar vär-méstrålning. Ämnen, vilka liksom sot i hög grad absorbera värmestrålning, besitta också en stor förmåga att utstråla värme. — Under äldre tider ansågs V. vara ett ämne utan vikt, som fanns hos alla kroppar. Numera uppfattas V. som rörelse hos molekylerna. Högre temperaturer svara mot livligare molekylarrörelse än lägre temperaturer. V. betraktas i överensstämmelse härmed som en form av energi,, som kan omvandlas i andra former av energi och som självt kan erhållas ur dessa andra energiformer. Arbete förvandlas t. ex. till V., då en borr kring-vrides; V. förvandlas i ångmaskinen till arbete. Motsvarigheten sträcker sig även till den kvantitativa sidan. En bestämd värmemängd motsvarar en bestämd mängd mekaniskt arbete och tvärtom. Denna motsvarighet gäller emellertid icke blott V. och arbete utan alla former av energi. De materiella processerna innebära icke ett frambringande el. förstörande av energi utan allenast en omvandling av energin från en form till annan. Den kvantitativa motsvarigheten mellan värme och arbete uttryckes genom den mekaniska värmeekvivalenten, som anger det antal kgm., som motsvarar en kg.-kalori. Approximativt är den mekaniska värmeekvivalenten lika med 427. Värmedöden, se Entropi. Värmeekvivalenten, se Mekaniska värmeekvivalenten och Värme. Värmeenliet, se Kalori och Värme. Värmelen, Värmeln, insjö i Värmland, ö. om Glafsfjorden. 77 kvkm. Värmeslag. Om en person utför kroppsarbete, särskilt i varm luft, stiger kroppstemperaturen. Samtidigt sättas svettkörtlarna i verksamhet.