Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värme - Värmedöden, se Entropi - Värmeekvivalenten - Värmeenhet - Värmelen - Värmeslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i närheten av kondensationspunkten.
— På den egenskapen, att kroppar
utvidga sig vid uppvärmning, grunda
sig de i allmänhet i praktiken använda
termometrarna (se Termometer). —
Experimentella undersökningar ha
visat, att den värmemängd, som kräves
för att uppvärma en viss kropp, är
proportionell mot den
temperaturförhöjning, som skall åstadkommas.
Blandar man ett kg. vatten av 100°
temperatur med ett kg. O-gr&digt vatten,
blir temperaturen ungefär 50°. Exakt
är dock denna sats ej. Den
värmemängd, som behöves för att uppvärma
en kropp en grad, är nämligen i
någon mån beroende av den temperatur,
vid vilken uppvärmningen äger rum
(i regel något större vid en högre
temperatur än vid en lägre). Med
utgångspunkt från nyss angivna sats
definieras enheten för värmemängd
som den värmemängd, som erfordras
för att höja temperaturen hos
viktsenheten vatten en grad (se Kalori).
Denna enhet benämnes kalori
(kilogramkalori, om utgångspunkten är ett
kg. vatten; gramkalori, om
utgångspunkten är ett gram vatten). Med
egentligt el. specifikt värme för en
viss kropp förstås det antal kalorier,
som erfordras för att uppvärma
viktsenheten av kroppen en grad (se
Egentligt värme). Vid uppmätning av
värmemängder användas instrument, som
benämnas kalorimetrar (se
Kalorime-tri). — Om en fast kropp uppvärmes,
börjar den, då temperaturen nått en
viss punkt, att smälta. Så län£e
smältningen pågår, förblir temperaturen
oförändrad. Vissa kroppar finnas
dock, som så småningom övergå från
fast till flytande form (t. ex. glas), och
som alltså icke ha någon bestämd
smältpunkt (se Smältpunkt).
Anledningen till att temperaturen förblir
oförändrad under den tid, som
smältningen pågår, är, att värme åtgår
för denna. övergången från
flytande till fast form. sker vid samma
temperatur som övergången från fast till
flytande (se Fryspunkt). Då en
vätska stelnar el. fryser till fast kropp,
avges samma myckenhet värme, som
åtgår vid smältningen. Då en vätska
övergår till gas, åtgår värme, medan
värme avges, då en gas kondenseras
till vätska (se Kokning, Kokpunkt,
Kondensation och Ångbildning). —
Värme fortplantas genom ledning,
överföring el. strålning. Med värmets
ledning förstår man dess fortplantning
från en del av en kropp till en annan
del av samma kropp. Metaller äro i
allmänhet goda värmeledare. Den
bästa ledaren bland metallerna är silver,
därnäst kommer koppar. Dåliga
värmeledare bland de fasta kropparna äro
t. ex. glas, porslin och trä. Vätskorna
äro i allmänhet dåliga värmeledare,,
likaså gaserna. Värmetransport
genom överföring innebär, att värmet
förflyttas genom rörelse iios en
kroppsdelar. Värmetransport genom gaser
sker i regel genom överföring och ej
genom ledning. Den tredje formen
för värmets fortplantning är
strålningen. Värmestrålningen är en
vågrörelse av samma natur som ljuset (se
Vågrörelse och Spektrum). Ämnen,
som genomsläppa värmestrålning,,
kallas diatermana. De, som icke
genomsläppa värmestrålning, kallas
atermana. Glas och luft äro
diatermana ämnen, medan metaller äro
atermana. Värmestrålning, som icke
genomsläppes av en kropp, antingen
absorberas av denna el. reflekteras. I
vanliga fall reflekteras en del av
värmestrålningen, medan en annan del
absorberas. En blankpolerad
metallyta reflekterar en väsentlig del av den
värmestrålning, som träffar ytan,
medan en sotad yta icke reflekterar
vär-méstrålning. Ämnen, vilka liksom sot
i hög grad absorbera värmestrålning,
besitta också en stor förmåga att
utstråla värme. — Under äldre tider
ansågs V. vara ett ämne utan vikt, som
fanns hos alla kroppar. Numera
uppfattas V. som rörelse hos molekylerna.
Högre temperaturer svara mot
livligare molekylarrörelse än lägre
temperaturer. V. betraktas i
överensstämmelse härmed som en form av energi,,
som kan omvandlas i andra former av
energi och som självt kan erhållas ur
dessa andra energiformer. Arbete
förvandlas t. ex. till V., då en borr
kring-vrides; V. förvandlas i ångmaskinen
till arbete. Motsvarigheten sträcker
sig även till den kvantitativa sidan.
En bestämd värmemängd motsvarar en
bestämd mängd mekaniskt arbete och
tvärtom. Denna motsvarighet gäller
emellertid icke blott V. och arbete
utan alla former av energi. De
materiella processerna innebära icke ett
frambringande el. förstörande av
energi utan allenast en omvandling av
energin från en form till annan. Den
kvantitativa motsvarigheten mellan
värme och arbete uttryckes genom den
mekaniska värmeekvivalenten, som
anger det antal kgm., som motsvarar en
kg.-kalori. Approximativt är den
mekaniska värmeekvivalenten lika med
427.
Värmedöden, se Entropi.
Värmeekvivalenten, se Mekaniska
värmeekvivalenten och Värme.
Värmeenliet, se Kalori och Värme.
Värmelen, Värmeln, insjö i
Värmland, ö. om Glafsfjorden. 77 kvkm.
Värmeslag. Om en person utför
kroppsarbete, särskilt i varm luft,
stiger kroppstemperaturen. Samtidigt
sättas svettkörtlarna i verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
