o A Å, den tjugusjätte bokstaven i vårt alfabet. Ä’benrå, se Aabenraa. Åberg, J. O., 1843—9S, författare, bekant för historiska skildringar, särskilt uppskattade av skolpojkar (Snap p hanarne). Åbo (Turku), stad i Egentliga Finland. 00,500 inv., varav 11,800 svensktalande, Finlands andra stad. Residensstad för Åbo och Björneborgs län, ärkebiskopssäte för Åbo ärkestift. Svenskt universitet, grundlagt 1918, och finskt universitet, grundlagt 1921. Säte för Åbo hovrätt. Livlig industristad, särskilt järnindustri (Åbo vagonfabrik — järnvägsvagnar, Chrich-ton & C: o — torpedbåtar, Åbo järn-manufaktur — lokomobiler, tröskverk, m. fl.); dessutom snickerifabriker, kemi sk-tekniska fabriker, stort sockerraffinaderi m. m. God hamn. Livlig handel. Sedan Finlands första kloster anlagts här år 1249, och Å. domkyrka invigts år 1300, blev staden landets andliga medelpunkt. Å. var Finlands huvudstad till 1819, dä man ansåg staden ligga för långt från Petersburg och misstänkte dess invånare för svenska sympatier, varför huvudstads a flyttades till Helsingfors. Åbo akademi. — 1. 1640 grundlädes i Åbo en högskola som efter stadens brand 1827 flyttades till Helsingfors och sedermera utvecklades till det nuvarande universitetet. — 2. EU 1918 grundat universitet, omfattande en humanistisk, en statsvetenskaplig, enma-tematisk-naturvetenskaplig och en teologisk fakultet. Å. har upprättats och underhålles med donationsmedel. År 1926 funnos 20 professorer. Åbo finska universitet. I avsikt att bilda en motvikt till det svenska universitetet, Åbo akademi, påbörjade man 1917 insamling av medel till ett finskspråkigt universitet. Detta öppnades 1922. Å. skall omfatta en humanistisk, en naturvetenskaplig och en statsvetenskaplig fakultet. År 1926 funnos 13 professurer vid Å. Åbo och Björneborgs län omfattar sv. delen av Finland (landskapet Egentliga Finland och v. delen av Sa-takunda). Till 1918 hörde även Åland till Å. 22,874 kvkm. 495,000 inv. Jordbruk är huvudnäring. Städer: Åbo (residensstad), Nådendal, Nystad, Rau-mo och Björneborg. Åborätt, rätten att på viss tid el. livstid inneha annan tillhörig jord. Den stadgade el. ärftliga ä. bar un- der tidernas lopp utvecklats ur arrenderätten. Företrädesvis är det vissa kronan el. allmänna inrättningar tillhörande hemman, som innehavas under stadgad Å. Besittningsrätten till dessa allmänna kronohemman går i arv enligt en särskild arvsordning, som avviker från den vanliga. Enligt denna speciella arvsordning går hemmanet i första hand till efterlevande make. Understundom får dock maken endast en begränsad Å., varav bl. a. följer att hemmanet vid efterlevande makens död går över till andra makens arvingar. Finnes ej efterlevande make, går Å. till bröstarvingar,/ därvid son liar företräde framför dotter och äldre barn framför yngre. Finnes ej heller bröstarvingar, går Å. över till övriga släktingar, varvid företrädesrätten avgöres enligt ärvdabalkens regler. Skulle därvid flera vara lika berättigade, avgöres frågan genom lottning. Skulle någon arvsberättigad redan ha äganderätt el. Ä. till hemman, är han för sig och sina barn utesluten från arvsrätt. Detta stadgas i överensstämmelse med huvudsyftet, som är att göra så många som möjligt besuttna. Beträffande sådana kronohemman, där det åligger åbon att svara för någon viss prestation, gälla helt andra bestämmelser. Så går t. ex. lotshemman, upplåtet före 1862, i arv endast till maka och bröstarvingar. Arvsrätten göres vidare beroende av att den arvs-berättigade kan ansvara för lotsningen. För att dotter skall kunna ärva dylik Å. erfordras alltså, att hon är gift med en lots. I följd av en lag den 4 juni 1926 kan jord, som tillhör kronan och som ej innehaves med stadgad Å. el. är till visst statsändamål anslagen, för bildande av jordbruksfastigheter upplåtas mot avgäld under ärftlig och förytterlig besittningsrätt för obegränsad tid. Till åbo kan enligt denna lag antagas endast svensk medborgare, som råder över sig och sin egendom. Förutvarande åbons make, bröstarvinge, adoptivbarn, syskon el. syskons avkomling äger att bliva antagen till åbo utan hinder därav, att han är omyndig. Åbon skall vara bosatt å fastigheten, såvida icke länsstyrelsen på grund av särskilda omständigheter medgivit annat. Fastigheten skall på åbons bekostnad vara försedd med för jordbruket nödiga byggnader. Därtill är åbon skyldig att. hålla fastigheten i gott stånd. Åbo-rätten förverkas, och kronan berättigas