att skilja åbon från åborätten, om åbon i strid med givna bestämmelser förenar fastigheten med annan fastighet under ett bruk el. delar densamma och icke på tillsägelse vidtager ändring; om han icke håller för jordbruket nödiga byggnader el. om han gör sig skyldig till uppenbar vanvård av fastigheten. Avgälden bestämmes för 20 år i sänder, för så vitt ej Kungl. Maj: t i det särskilda fallet annorlunda förordnar. Dock kan tiden ej vara kortare än 20 år el. längre än 30 år. Avgälden skall bestämmas i na-turaprodukter men utgå i penningar efter senast bestämda markegångspris. Avgälden fastställes av en av länsstyrelsen utsedd nämnd, avgäldsnämnden. Efter utgången av första avgäldstiden äger åbo, som fullgjort honom åliggande skyldigheter, att inlösa fastigheten, såvida ej annat förbehåll gjorts vid Å:s upplåtande. Vill åbo lösa fastigheten, skall han göra ansökan därom hos länsstyrelsen. Lösenbeloppet, som fastställes av avgäldsnämnden, skall sättas till fastighetens värde efter avdrag av den förbättring, som vunnits genom åbon. Har Å. övergått till ny innehavare äger kronan rätt att mot lösen återtaga fastigheten. Har Å. övergått till förutvarande åbons make, skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, adoptivbarn, syskon el. syskons avkomling el. har Å. förvärvats genom inrop å offentlig auktion, som förrättats i den ordning, som utsökningslagen stadgar, el. eljest efter länsstyrelsens förordnande, äger kronan i allmänhet ej återtaga fastigheten. Åbo slott är beläget i v. utkanten av Åbo stad. Å. började byggas på 1500-t. el. kanske tidigare och har sedermera upprepade gånger blivit tillbyggt och omändrat. Å. är numera museum. Åbrodd (Artemisia abrotanum) är en halvbuske med parbladigt delade blad och gula blomkorgar. Å. användes särskilt förr som krydda. Ådalen, namn på Ångermanälvens dalgång. Åderbråck, utvidgningar på blodådror. Å. uppträda särskilt på benen. Å. bero dels på ärftliga anlag och dels på yttre moment, vilka förlångsamma blodströmmen i blodådrorna. Stillastående gynnar därför uppkomsten av Å. Grossess medför genom tryck på benets blodådror ett förlång-sammande av blodströmmen från benen. Å. äro därför särskilt vanliga hos kvinnor, vilka genomgått graviditet. De utvidgade blodkärlen synas som blåaktiga strängar och knutor under huden. Om benen placeras högt, tömma sig Å. och falla ihop. På grund av att blodet stockar sig i Å. blir ämnesomsättningen i bepen dålig. Vät- ska uttränger i vävnaderna; benen svullna särskilt om kvällarna. Det uppstår lätt sårigheter, vilka äro mycket svårläkta. Bensåren behandlas med stillaläge samt vanlig särbehandling. Å. kunna i en del fall med fördel opereras. Man kan även försöka inskränka obehagen av Å. genom att linda benen med en elastisk binda samt genom att då och då under dagens lopp lägga benen högt. Åderförkalkning, se Arterioskleros. Åderhinnan, se öga, Åderlåtning- användes förr i stor utsträckning vid behandling av sjukdomar. Å. utfördes med s. k. åder-snäppare, en liten apparat, som innehöll flera skarpa klingor, vilka av en fjäder sattes i rörelse och genomskuro huden. Numera användes Å. huvudsakligen vid sjukdomar, som medföra förhöjningar av blodtrycket. Å. gö-res nu med en fin, ihålig nål, som införes i en blodåder. Ådror. — 1. Se Blodkärl. — 2. Beteckning för mineralfyllda sprickor i bergarter, särskilt sådana med mer el. mindre växlande el. slingrande riktning. Se även vattenåder. Malmlager, stenkolsflöts m. m. betecknas i lek-mannaspråk och journalistik oriktigt som ”ådror”. Ahlander, Tekla, 1855—1925, skådespelerska. Å. uppträdde med stor framgång i det komiska rollfacket och var även verksam som lärarinna vid Dramatiska teaterns elevskola. Åhlén & Åkerlund, bokförlagsfirma, grundad i Göteborg 1906. Efter att ha inköpt Nordiska förlaget överflyttade Å. 1914 till Stockholm. Ålius, köping och municipalsamhälle vid Helgeåns utlopp i Hanöbukten av östersjön, ö. Skåne. 1,890 inv. Sprit-förädlingsverk. Sjöfart. Fordom stad. Åkarp, municipalsamhälle, en mil nö. om Malmö, sv. Skåne. 1,300 inv. I närheten Alnarps lantbruksinstitut. Åkarpslagren plägar man kaila ett tillägg, som år 1899 gjordes till strafflagen 15 kap. 22 §, varigenom försök att tvinga någon till deltagande i arbetsinställelse el. hindra någon att återgå till arbetet el. övertaga erbjudet arbete belädes med lika högt straff som fullbordat brott. Å. innebär en avvikelse från gängse svensk rättsåskådning. Förutom att försök och fullbordat brott enligt Å. straffades lika, vilket eljest ej plägar vara fallet, har Å. till en viss grad karaktären av klasslag, då den stadgar straff icke för försök till rättsstridigt tvång över huvud utan endast för försök, som göres från den ena av de stridande parternas sida. Samtliga vid lagförslagets granskning i högsta domstolen deltagande ledamöter avstyrkte också förslaget. År 1914 ändra-