svenska dagbladet”. S. å. blev ö. medlem av Svenska akademin, ö. hör till de främsta bland Sveriges nu levande skalder; hans lyrik är sällsynt melodisk och stämningsrik (Preludier, Årets visor, Idyllernas bok). Förutom diktsamlingar har ö. utgivit reseskisser och litterära essayer. österman. — 1. K. E. ö., 1870—1927, målare, ö. har företrädesvis ägnat sig åt porträttmåleri (Gustav V, I min a tel j é). — 2. G. B. ö., f. 1870, den förres tvillingbroder, hovintendent 1919. ö. är liksom brodern porträttmålare (Carl Lauri n. Konstnärens hustru). österns republik, se Fjärran österns republik. Österrike, ty. Österreich, förbundsrepublik i Mellaneuropa. 82,000 kvkm. 0,400,000 inv., därav 1,840,000 i huvudstaden Wien. ö. är en inlands-stat, i n. gränsande till Tyska riket och Tjeckoslovakien, i ö. till Ungern, i s. till Jugoslavien och Italien samt i v. till Liechtenstein och Schweiz, ö. omfattar följande provinser: Nedre och övre Österrike, Salzburg, Steiermark, Kärnten, Tyrolen, Vorarlberg och Burgenland. ö. uppfylles med undantag för Donaudalen så gott som fullständigt av östalperna. Den viktigaste floden är Donau, vilken i östlig riktning genomflyter n. delen av ö. Klimatet är ett utpräglat fastlandsklimat med kalla vintrar och varma somrar.—Jordbruket är av relativt ringa betydelse. Viktigare är boskapsskötseln. I dalgångarna i n. delen av landet bedrives vinodling. Industrin gynnas av den rikliga tillgången på vattenkraft och omfattar främst metall- och textilindustri. Dess främsta säte är Wien. Bergsbruket ger järn, brunkol och salt. Utförseln var år 1925 990 milj. svenska kronor och införseln 1,476 milj. svenska kronor. År 1925 infördes ny myntenhet, schilling och groschen. En schilling = 0.5251 guldkrona; står för närvarande i pari. Befolkningen är i huvudsak av tysk nationalitet. Religionen är övervägande romersk-katolsk. — Frågor, vilka beröra hela republiken, behandlas av en förbundsförsamling på två kammare. I spetsen för administrationen står en förbundspresident. De viktigaste städerna äro: Wien, Graz, Salzburg och Innsbruck. ■— Historia. Under de närmaste århundradena f. Kr. beboddes ö:s länder av keltiska, illyriska och germanska stammar. Illyrerna och kelterna underkuvades av romarna, och Donau utgjorde romarrikets n. gräns. På 200-t. inträngde goter och franker, på 300-t. hunner. På 500-t. inträngde avarerna och satte sig i besittning av de senare österrikiska länderna, vilka de innehade i över 200 år. Så småningom kommo alla de olika stammarna under frankernas konung Karl den stores välde. Karl upprättade markgrevskapet östmark (Österrike), dit frankiska kolonister inflyttade. På 800-t. satte sig magya-rerna i besittning av Ungern. Ungrarna framträngde västerut men besegrades av den tyske kejsaren Otto I. 976—1246 innehades östmark av den babenbergska ätten. Den siste baben-bergaren stupade i strid mot ungrarna. Om de babenbergska besittningarna utbröto häftiga strider. Slutligen kommo de österrikiska länderna (Österrike, Steiermark, Krain) under habsburgarna (1282—1919). Kärnten överlämnades 1286 till Tyrolen men återkom under habsburgskt välde 1335. Tyrolen, Istrien med flera områden införlivades även. 1437 förenades Böhmen och Ungern under habsburgarna men gingo snart åter förlorade. Ungrarna valde Mattias Cor-vinus till konung. Under Maximilian I (1493—1519) förenades alla de habs-burgska länderna, som förut varit splittrade på olika grenar, och till dessa hade genom gifte kommit de burgundiska länderna. Vid denna tid började det habsburgska väldets stormaktstid. Maximilians sonson, kejsar Karl V, var Europas mäktigaste furste och förenade under sin spira även Nederländerna och Spanien. Han delade sitt väldiga rike mellan sin broder Ferdinand I, som fick de österrikiska länderna, och sin son Filip II, som erhöll Spanien och Nederländerna. Ferdinand valdes 1527 till konung i Böhmen och Ungern, sedan hans svåger konung Ludvig stupat mot turkarna vid Mohåcs 1526. Turkarna erövrade emellertid större delen av Ungern och härjade även i Österrike. Vid denna tid utbreddes reformationen i de österrikiska arvländerna. 1564 efterträddes Ferdinand av sin son Maximilian II i Österrike, Böhmen och Ungern. Under början av 1600-t. blev motsättningen mellan katoliker och protestanter allt skarpare. Då Ferdinand II valts till kejsare (1619), sökte han energiskt utrota protestantismen i alla sina lärider. Protestanterna i Böhmen och Ungern vägrade emellertid att erkänna honom, och :böhmarna valde kurfurst Fredrik av Pfalz till konung. Detta gav anledning till det Trettioåriga kriget*. Kurfursten förjagades, och Böhmen återfördes under habsburgskt välde. Först under Ferdinand III avslutades genom Westfaliska freden (1648) det förödande kriget. Leopold I bekämpade ett uppror i Ungern ocli råkade därvid i strid med turkarna. I freden i Karlowitz 1699 måste Turkiet avstå största delen av Ungern. Karl