Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Är folkskoleläraren förpligtad att bekänna sig till vår kyrkas bekännelse? (G v S)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till dess man derför näpser mig.» Hvilken menniska med
någon heder i bröstet kan gilla ett slikt sätt att resonnera? Och icke
lärer det väl finnas någon särskild moral för desse, hvilken fritager
dem från att hörsamma den allmänna moralens bud? Nej, jag
är viss derpå, att hvar och en, som vill och kan tänka efter,
hvad som är rätt och tillbörligt inför Gud och menniskor, skall
nödgas instämma i hvad en af vår tids djupsinnigaste och
tillika mest frisinnade kyrkolärare härom säger: »Råkar en
innehafvare af läroembetet i motsägelse mot det kyrkliga samfund,
han tillhör — väl förståendes en motsägelse, som beträffar dess
väsentliga egendomlighet — så bör han afgå ifrån sitt embete,
enär det är honom gifvet under den förutsättningen, att hans
troslif kommer att röra sig inom det egendomliga väsendet af
detta kyrkosamfund.»
Se der vårt svar på den framstälda frågan, sådant det
kunnat i korthet lemnas. Hvar och en finner deraf, huru högt
vi skatta bekännelsens läronorm. Och vi hafva sannerligen
skäl dertill, ty hon utgör ej blott ett dyrbart värn för den bibliska
sanningen, utan tillika för lärare och menighet i deras inbördes
förhållande till hvarandra ett skydd af snart sagdt oskattbart
värde. Huru godt för menigheten att dymedelst ega trygghet
för, att läraren icke får bibringa ungdomen några sina enskilda
meningar och hugskott, utan allenast den troslära, som utgjort
grundvalen för vårt folks lycka och kraft under århundraden. Men
huru godt å andra sidan jemväl för hvarje lärare gentemot den
menighet, i hvars tjenst han står, att de vexlande lärdomsväder,
som den ena dagen och den andra torde derinom blåsa, icke
behöfva, ja, icke få inverka på den rigtning, i hvilken hans
verksamhet skall gå, utan han har att under alla meningsskiftningar
förblifva vid den bepröfvade och god befunna väg för det
gudomliga ordets tolkning och utläggning, hvilken är honom af
kyrkans bekännelse anvisad. Detta förer ock med sig för hvarje
trogen folkskolans tjenare det upplyftande medvetandet att tjena
icke endast menniskor, utan det samfund, som är en del af Jesu
Kristi lekamen, och sålunda få i detta kall, huru ringa det
än må vid en ytlig betraktelse förefalla, se en öfvermåttan
härlig Guds tjenst.
G. v. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
