Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi klart och bestämdt fasthålla, att det dock är ojemförligt med
den heliga skrift. I denna har Herren sjelf en g&ng talat,
gif-vit sin uppenbarelse en gång för alla åt sin församling. Denna
uppenbarelse är något färdigt och afslutadt, till hvilket intet
kan läggas genom mensklig forskning eller erfarenhet. Den är
gdfvan, som alla tiders församling intill den yttersta dagen har
att mottaga. Kyrkans historia, hennes oändligt härliga uppgift
är ingenting mindre eller mera än att mottaga, hvad Herren
sålunda gifvit, och för hvaije ny sida i uppenbarelsen,
församlingen mottager, inträder ett nytt skede i den utveckling, som
afser att ställa församlingen fram såsom den fullkomliga bruden
utan fläck och skrynka. Derför är skriftinnehållet aldrig uttömdt,
så länge ännu kyrkans historia fortvarar, utan det är en källa,
ur hvilken det för församlingen gäller att städse ösa. När hon
upphörde härmed, skulle hennes utveckling stanna och
döds-stelhet inträda. I all sin gerning bör derför kyrkan hafva bibeln
med sig; först derigenom, genom Guds ord och bönen, varder
hennes gerning helgad. Gäller detta om all hennes gerning, så
ock om en så öfvermåttan vigtig som barnens undervisning.
När vi säga, att bibeln är Guds ord, säga vi dermed ej
allenast, att Gud en gång har talat, utan äfven att Gud alltjemt
är närvarande, talande i detta ord; att Han i det beredt sig en
bostad midt i församlingen, der församlingen i det hela och
en hvar hennes medlem kan möta och sammanträffa med Herren
sjelf omedelbart. Talar Herren, enligt sitt löfte, äfven genom
andra organer i sin församling, så skulle dock umgängeisen med
honom lida oersättligt intrång, om den ej skedde i bibelordet.
Den skulle komma att sakna den omedelbarhet, som är
oundgänglig, om det kristliga lifvet skall förblifva friskt och komma
till kraftig sjelfständighet.
Vi ha tagit vår utgångspunkt i bibelns egen dignitet —
men till ett resultat, sådant det är, till hvilket vi kommit,
komma vi äfven, om vi utgå från den enskilda
församlingsmedlemmens, här barnets, behof och rättigheter. Det är sant, att ingen
kan vara en kristen utan att vara lem i Kristi kropp, som är
hans församling; det är sant, att i samma mån förhållandet till
församlingen är normalt, i samma mån kan ställningen till
Herren sjelf blifva normal. Men lika sant är, att förhållandet till
Kristus ej är uttömdt i eller helt sammanfaller med gemenska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
