- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 1 (1882) /
16

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

egnelse. Den är sjelf af personlig natur enligt Kristi egna ord:
»jag är sanningen.» Den kan derför ej tillegnas annorledes än
genom personligt upplefvande. Tänkande öfver sanningen har
sin betydelse och sitt värde, för så vidt tänkandet är ett stycke
lif; men det tänkande, som är skildt från lefvande af det lif,
som är sanningen, kommer ingen väg i sanningens verkliga
tillegnande. Med andra ord: den kristliga sanningen måste
upplefvas, tillegnas genom erfarenhet. Och nu är Herrens löfte,
att hans Ande skall leda församlingen till hela sanningen.

I skriften har Herren gifvit församlingen hela sanningen,
och hon skall på erfarenhetens väg lefva sig till, tillegna sig
denna sanning. Men erfarenhetens väg är en långsam väg;
endast så småningom hinner församlingen till att, genom att
erfara den ena uppenbarade sanningen efter den andra, komma
till klar insigt i dennas rika och djupa innehåll. Innan hon
kommit till sådan erfarenhet i ett visst stycke, kan hon sägas
både hafva och icke hafva de om detsamma handlande
skriftstyckena. Hon har dem, men hon vet icke ännu, huru mycket
hon har i dem: hon kan ej heller då tala om, klart bekänna
hvad de innebära. Men när hon gjort en till djupet gående
erfarenhet af en sanning, då kan hon aflägga en sådan
bekännelse. Det är på detta sätt de kyrkliga bekännelseskrifterna
framkommit. De äro derför icke blott lärda mäns utläggningar
af den heliga skrift, utan något vida mera: de äro församlingens
bekännelse om, hvad hon på lifserfarenhetens väg lärt sig förstå
i den heliga skrift.

Ar detta de kyrkliga bekännelseskrifternas betydelse, så
framgår häraf deras stora värde och att ingen utan den största
skada kan lemna dem opåaktade. Näst den heliga skrift äro
de det mest pålitliga ord, som finnas. Den, som icke frågar efter
dem, utan anser sig kunna umbära deras ledning, afsäger sig
dermed ali den hjelp och ledning, som församlingens i
århundraden under lifvets kamp vunna erfarenhet kan skänka.

En hvar enskild församlingsmedlem är i jemförelse med
församlingen en ny kristen, som på sin höjd begynt göra någon
kristlig erfarenhet; han är den oerfarne i jemförelse med den
erfarna, församlingen. Hon är den gamla bibelläsaren, som
natt och dag under sekler suttit vid sin bibel och ej blott läst,
utan bedit och kämpat — vi, äfven de längst hunna och mest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:44:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/1/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free