Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begåfvade, äro i jemförelse med henne att likna barnen, då de
just inskrifvas i småskolan. Om vi då sätta oss till domare
öfver den gamla, troende församlingen, så är ej underligt, om
vi råka in på alla möjliga dårskaper. Historien visar, att inga
dårskaper äro så stora, att ej lärda och olärda kunna råka in på
dem, när de ej vilja låta den gamla, bepröfvade kristliga
erfarenheten leda sig.
När en menniska vill lemna derhän kyrkans vittnesbörd
och i stället säger sig sjelf vilja hemta sanningen omedelbart ur
skriften, så är dotta beslut detsamma som att vilja ställa sig
tillbaka på den ståndpunkt, på hvilken de befunno sig, som lefde
omedelbart efter den apostoliska tiden, under andra århundradet,
och att vilja förklara, att församlingen ingenting lärt under de
följande seklerna. Granskas ett sådant beslut, innebär det intet
mindre än ett påstående, att Herrens Aude ej left i församlingen under
denna tid, att Herren ej hållit sitt löfte om Andens ledning.
Det röjer således ej allenast en underbart hög grad af öfvermod,
utan äfven en hög grad af otro mot Herren.
Visserligen låter det bra, när man säger, att man ej vill
ställa någon mensklig auktoritet tnellan sig och den gudomliga,
den heliga skrift; när man säger, att man endast lägger vigt
på, hvad som står skrifvet — men en liten smula eftertanke
borde lätt kunna upplysa en om, att när man resonnerar på
antydda sättet, så väger man ej emot hvarandra den heliga
skrift och mensklig auktoritet, den kyrkliga bekännelsen — utan
att man i stället väger emot hvarandra två andra storheter. Den
ena är den kyrkliga tolkningen af skriften, och den andra är
den egna tolkningen af skriften. Från båda sidorna, både från
deras, som yrka på bekännelsens auktoritet, och från deras, som
ej fråga efter denna auktoritet, yrkas att se efter, hvad skriften
säger — men på ena sidan säger man, att den enskilde, som
på sin höjd är en nybörjare, som knappt kan i religiös mening
stafva, skall säga, hvad som står skrifvet; på den andra sidan
menar man, att kyrkan har läst och bedt och left sig in i
skriften och att hon derför har någon hjelp att räcka nybörjaren,
hvilken denne ej kan umbära, om han ej skall råka in i
villfarelser.
Ar betydelsen af den kyrkliga bekännelsen i förhållande
till den heliga skrift den, som vi nu sökt framhålla, så är en
Tidskrift för folkundervisningen, å. 1882. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
