Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staten hafva skyldighet och pligt att vaka öfver, att han
erhåller medlemmar, som ega vilja och förmåga att hvar i sin
stad bidraga dertill, att han kan fullgöra sina åligganden. Då
slutligen staten skall befordra folkets samtliga berättigade intressen,
be-höfver han organer, hvilka besitta den bildning och skicklighet,
som kräfvas för iakttagande och främjande af dessa intressen.
Fäderneslandets försvar, ordningens upprätthållande, lagarnas
handhafvandc och tillämpning, förvaltningens utöfvande,
vetenskapers och konsters höjande, industriens och handelns
utveckling m. m. erfordra män, som hafva dertill nödig bildning. Staten
måste derför hafva rätt att ordna ett lands uppfostringsväsende så,
att han erhåller dugande män vid sin mångartade verksamhet.
Staten har sålunda rätt att vid frågan om uppfostran bevaka
sina medlemmars och sina egna intressen.
Men många vilja cj stanna vid medgifvandet, att staten har
rätt att deltaga i bestämmandet om uppfostran, utan de påstå,
att han ensam har denna rätt. De säga nämligen, att staten är
källan till all rätt, och att den enskilde, familjen och kyrkan ej
hafva större rätt, än han finner för godt gifva dem. »Staten
är» — enligt deras förmenande — »ej blott en rätts-stat, utan
den organism, inom hvilken det rnenskliga lifvet med dess
särskilda krafter och verksamheter utvecklar sig, och i och under
hvilken dessa hafva att ordna sig på det sätt, att staten för
upp-sigt öfver det hela och fullföljer i ledningen deraf det höga
målet att tillfredsställa alla mensklighetens sanna intressen och
att framställa dess lif i ett ädelt samfundslif. Staten är den allt
omfattande form, i hvilken Guds rike söker sitt förverkligande
på jorden.» I följd häraf är staten den ende uppfostraren. Han
icke endast utöfvar tillsyn öfver uppfostran, utan han bestämmer
öfver henne i alla hänseenden. Bildningsanstalterna blifva rena
statsanstalter, i hvilka barnen dresseras för statsändamål.
Statens anspråk att ensam bestämma öfver uppfostran är
grundad på den revolutionära sats, som Danton uttalade år 1793:
»Det är tid att åter gifva gällande kraft åt den grundsatsen, att
barnen först tillhöra republiken, innan de tillhöra föräldrarne.»
Denna grundsats gälde i det gamla Grekland och Rom. I de
antika staterna var nämligen menniskans bestämmelse att blifva
en dugande medborgare i staten. Något högre mål gafs icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
