Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bad samt genom tidigt deltagande i föräldrarnes
sysselsättningar. Redan som gossar öfvade de sig i vapnens bruk. Den
dag, då den unge germanen första gången fick följa sin fader
på jagt, var den skönaste i hans lif.
Fästa vi sedan vår uppmärksamhet på våra förfäder, skola
vi finna, att äfven bland dem kroppskrafternas härdande och
utbildning utgjorde en vigtig del af de ungas uppfostran.
Tidigt fingo dessa deltaga i de äldres arbeten och lekar. Intet
tidsfördrif var af gossar och ynglingar mera omtyckt än
kropps-lekar. Dessa företogos dels för utbildandet af färdigheten att
handtera vapen, dels för kroppens utveckling till smidighet
och styrka. Till idrotter af förra slaget höra öfningar i att
fäkta och skjuta med båge, kasta med spjut, slunga och
hand-skott, såsom stenar o. d. Vid fäktandet lärde man handtera
spjutet med ena handen och svärdet med den andra; man
öfvades afböja fiendens hugg och skott ej endast med skölden,
utan äfven med yxan och spjutet, öfningar i bågskjutning
ansågos mycket vigtiga. En dugande man borde kunna skjuta
både långt och säkert. Mången uppnådde ock stor färdighet i
denna idrott. Så berättas om en norsk man, vid namn Einar
Thambaskelfver, att han med en trubbig pil kunde
genomskjuta en rå oxhud, som, fästad i ena änden, hängde fritt ned.
Derjämte öfvade man sig uti att kasta lika skickligt med båda
händerna; att kasta två spjut på en gång samt att gripa
fiendens spjut i farten och kasta det tillbaka m. m.
Af hvarje vapenför man fordrades, att han skulle kunna
handtera vapen. Hela folket stod ock rustadt, när helst
konungens budskap kallade det till strid. Så sjöng odalbonden:
»Och om till krig han uppbåd ger,
så gå vi man ur gård.»
Bland lekar, som afsågo kroppens ntveckling till smidighet
och styrka, nämna vi: att springa kapp eller ränna skede, åka
på skid och löpa på skridsko, spela boll, draga i rep, brottas,
simma, klättra uppför branta berg m. m.
Snabblöpningen var en högt värderad idrott. Till och med
konungar ansågo ej under sin värdighet att uppträda som
snabblöpare. Så förtälj es det, att konung Harald Gille sprang kapp
med en häst, som var känd för sin snabbhet och som vid
tillfället reds af konungens halfbroder Magnus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
