- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 1 (1882) /
110

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flitigt öfvade sig gossarne uti att åka på skid och löpa
på skridsko. Det var godt att med skidornas eller
skridskornas hjelp kunna ila fram öfver snöfältet eller isbryggan, när
man ville helsa på sina vanligen aflägset boende grannar eller
hinna fatt det snabba villebrådet.

Vid bollspelet begagnade man träklot i stället för bollar.
Bland alla idrotter var dock att brottas den mest omtyckta.
Genom idkelig öfning deri vunno ynglingarne stor skicklighet.
Man hade sätt att brottas, då allt kom an på styrka; men
äfven andra sätt, då vighet och list afgjorde utgången. Hvar
helst en skara gossar och unga män kommo tillsammans,
täf-lade man med hvarandra i kroppsöfvande lekar. I hemmen
öfvade man sig flitigt härutinnan, och vid allmänna
sammankomster, såsom gästabud och ting, voro sådana lekar de ungas
vanligaste förlustelser. Stor heder tillkom segraren. Häraf
sporrades än mera täflingslusten. »Genom dessa härdande lekar
uppvuxo forntidens ynglingar till friska, hurtiga och djerfva
män, hvilka man icke med orätt har förliknat vid ekskog i
stormen.» Det var med tanken på dessa kraftiga män, som
skalden sjöng:

»Det var en tid, det bodde uti Norden
en storsint ätt, beredd för fred som krig.

Då, ingens slaf och ingens herre vorden,
hvar odalbonde var en man för sig.

Med svärd han röjde våld, med plogen jorden,
med lugn för Gud och man han gick sin stig.

Sig sjelf sitt värn, han visste andra skydda,
och kungasöner växte i hans hydda.»

Men äfven om en och annan stjerna tindrade på
hedendomens natthimmel, rådde dock i det hela tjockt mörker.
Menniskornas sinnen voro fjettrade inom ändlighetens område,
hvadan det jordiska, sinliga var snart sagdt det ända, som för
dem egde någon betydelse. Men när strålarne från
Bethle-hems stjerna började skingra mörkret och menniskorna begynte
få syn på det eviga, gudomliga, ringaktade de till en början det
synliga, jordiska. Detta hade sin grund i en viss naturlig
reaktion mot den hedniska sinlighetens uteslutande välde.
Ringaktningen af det jordiska ingick i den katolska kyrkans
åskådning. Detta hade till följd, att kroppsöfningarna ej kommo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:44:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free