Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
må vi icke göra två. Själen dukar under för ansträngningen,
om hon icke stödjes af kroppen; hon har för mycket att göra,
om hon skall förestå två ämbeten. Jag har under mina studier
ofta lagt märke till, att mina mästare i deras skrifter vid många
tillfällen uppgifvit det för själsstorhet och andlig kraft, som
egentligen beror på hudens tjocklek och knogarnes hårdhet.
Man bör vänja barnet vid besvärligheter och härda det genom
kroppsöfningar för att göra det mera okänsligt mot alla slags
smärtor.» John Locke betonar i sina tankar om uppfostran
vigten af kroppens uppfostran. »Uppfostrans högsta mål är»
— säger han — »en sund själ i en sund kropp.» Derför bör
man lägga lika mycken vigt vid själens som vid kroppens
uppfostran. Ynglingen skall lära de helsosamma konsterna: fäkta,
rida och simma m. fl., enär de bevara för utsväfningar. Sina
sundhetsregler sammanfattar han sålunda: Frisk luft,
kropps-öfning och sömn i behörigt mått.
Jean Jacques Rousseau lägger ock i sitt beryktade
arbete »Emil», stor vigt vid kroppens utbildning och härdande.
I detta hänseende är hans förtjenst så mycket större, som på
hans tid veklighet och njutningslystnad voro rådande bland de
högre stånden. »Kroppen» — säger han — »måste ega kraft
för att kunna lyda själen; en dugande tjenare måste ju vara
stark. Ju svagare kroppen är, desto mer befaller han; ju
starkare han är, desto bättre lyder han. Och denna styrka
erhåller kroppen, om uppfostran sörjer derför, att intet hinder
hämmar krafternas fria utveckling.»
Likasom Rousseau i Frankrike uppträdde mot en onaturlig,
konstlad uppfostran, så gjorde Basedow det i Tyskland.
Af-ven i detta land hade uppfostran råkat in på afvägar.
»Ungdomstiden var» — säger Karl von Raumer — »för det mesta
en ganska plågad tid. Undervisningen var hård och hjertlöst
sträng; grammatik blef »inslagen» i minnet, likaså bibelspråk
och psalmverser. Ett vanligt skolstraff var inlärandet i minnet
af Konung Davids 119 psalm. Att äfven ungdom kan arbeta
med glädje, föll det ingen in att tänka. De högre stånden»
barn vo.ro friserade, hade håret insmordt med puder och
po-mada, gingo klädda i galonerade rockar, korta benkläder och
silkesstrumpor samt buro ett svärd vid sidan. Allt detta var
för den lifliga ungdomen en verklig tortyr. Mot denna för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
