Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medgifver det andra slaget af bokstäfver, hvilka hvar och en
med högst enkla och lätt tillgängliga medel kan åstadkomma,
ett allmännare bruk. Af dessa, de s. k. skrifbokstäfverna kan
hvar man begagna sig för att i skrift framställa sina känslor
och tankar.
Läsefärdigheten har skriffärdigheten — hvari inbegripes
konsten att trycka, hvilket blott är ett särskildt sätt att skrifva
— till sin förutsättning. Läsas kan endast det, som förut är
skrifvet (tryckt). Att läsa är ursprungligen det samma som
samla; det är att med ögat uppfatta de särskilda bokstäfverna
och sedan asmmanfatta dem till ord och meningar. Men detta
är blott en af de verksamheter, som höra till att läsa. En
annan verksamhet är att uppfatta de ljud och ljudförbindelser,
som genom bokstäfverna betecknas. — Ännu en annan
verksamhet är att uppfatta det, som genom orden och satserna
ut-tryckes: de i och genom dem framstälda föreställningarna,
begreppen, omdömena och slutledningarna. Först härmed är
ändamålet med läsningen uppnådt. Men endast för vår
betraktelse sönderfaller läsningen i dessa tre verksamheter. 1
verkligheten, åtminstone när den läsande är öfvad, gripa de in
i hvarandra och falla tillsammans med hänsyn till tiden.
Läsningen sker tyst eller hörbart. I förra fallet föreställer
sig den läsande de ljud och ljudförbindelser, som af
bokstäfverna betecknas; i det senare låter han dem äfven blifva
förnimbara för örat. Man läser tyst, då man läser endast för egen
räkning; högt åter, då man derjämte läser för andra, eller då
inan, ehuru man läser endast för sig sjelf, vill genom örats
hjelp lättare och hastigare fatta samt starkare i minnet fästa hvad
man läser.
Vid all läsning är uppfattningen af innehållet det vigti
-gaste: målet, till hvilket man vill komma. — Läsefärdigheten
i och för sig är ej mål, utan medel. En läsning, som endast
hade till mål förvärfvande af sjelfva färdigheten att läsa, vore
till intet nyttig; fast mer skulle den skada. Det vore ej nog
dermed, att tiden onyttigt slösades bort på denna ofruktbara
sysselsättning; utan den skulle äfven bidraga att fostra
tanklösa och ytliga menniskor. De i det lästa nedlagda tankarne
draga nämligen vid dylik läsning förbi den läsandes själ, utan
att vinna den klarhet och bestämdhet, som erfordras för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
