Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hofven, som man rätt upptäcker, att »debet» och »kredit» ej
vilja stämma väl öfverens. Härtill kommer, att man såsom
barnalärare har eller får behof, hvilka man såsom oinvigd icke
ännu tillräckligt känner. Man måste dagligen i sin skola
uppträda i något så när snygga och rena kläder; man måste för
att följa med sin tid förskaffa sig en och annan nyttig bok;
genom det ständiga vistandet i mer eller mindre osund luft
och genom det jämna arbetet blifva krafterna försvagade,
hvadan man måste använda något för sin helsas skull. På
läraren ställer man i allmänhet litet större anspråk både hemma
och borta, än på den med honom jämförelsevis lika lottade.
Slutligen har han under den numera temligen långa skoltiden
oftast ingenting kunnat förtjena, utan i stället måst åsamka sig
skulder, hvilka fordra sin afbetalning. Allt detta och mycket
annat medtager naturligen hans tillgångar för att icke tala om,
hvad den dagliga nödtorften i öfrigt kräfver.
Häraf framgår tydligt, huru man i det lekamliga ej har att
vänta någon egentlig lycka, hvadan också denna
bevekelse-grund för inträde i detta kall visar sig ej kunna leda till annat
mål än en felslagen förhoppning; på samma gång man också,
ifall man hyser den, visar sig vara långt aflägsen från det
sinne, hvari man ej allenast tjenar derför, att man blifvit » »,
utan af verklig kärlek till de barn, hvilka man åtagit sig att
uppfostra.
Alla dessa och andra med dem beslägtade
bevekelsegrunder för ett inträde i barnalärarens kall härröra, kunde vi säga,
från öfvervägande köttsliga och jordiska beräkningar, hvarför
de icke heller hålla stånd hvarken inför erfarenhetens, Guds
ords eller det vakna samvetets domstol. De pläga ock derför
sorgfälligt döljas och blott af de uppriktigare erkännas. Men
det finnes äfven sådana grunder, hvilka föregifvas vara af rent
andlig art och hvilka man ej skyr att framställa såsom goda
och förträffliga, just derför att man anser dem vara riktiga.
Det är numera en nästan allmänt känd sak, att den
religiösa splittringen i våra dagar nått en ganska betänklig
utveckling. En tid fans, då alla trogna nästan enhälligt ville
samverka för uppväckande af lif i de stelnade
kyrkomedlem-marne och i de på ett dödt och kallt sätt behandlade
kyrko-formerna; då man ,ville genom enig samverkan bringa evan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
