Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den praxis, som under den föregående tiden hade utbildat sig.
Lagstiftarens mening med detta stadgande är tydlig: å ena sidan
ville han förebygga den insiktens grumlighet och den karakterens
ytlighet, som icke kunna uteblifva, om studierna icke hållas inom
de gränser, som elevens förbildning och den korta lärotiden
betinga, och å den andra ville han tillförsäkra lärarekandidaterna
den grundlighet, som en lärare måste äga inom det kunskaps-
uebit, som tillhör deras kommande verksamhet.
7
Då seminarier år 1842 skulle inrättas, bjöd förhållandenas
makt att begränsa den teoretiska kursen till ett minimum. Därom
har föreståndaren för seminariet i Uppsala, hr Anders Oldberg, i
»Praktisk handbok i pedagogik och metodik svenska folk-
undervisningen» lämnat ojäfviga vittnesbörd. Se här en profbit
ur hans organisationsplan för seminariet i Uppsala: »Nyinskrifven
elev böijar med att lära stafnings- och välläsnings läran efter
samma tabeller och böcker, som i seminarieskolan begagnas.
Seminarieläraren undervisar honom först dagligen på särskilda
timmar och låter honom sedan omedelbarligen därpå såsom
monitör i skolan innöta det pensum, han förut i seminarium
genomgått. Att han för seminarieläraren hinner genomgå dessa
kurser fortare än barnen i skolan, är naturligt. Icke desto
mindre bör han några veckor fortfara att såsom monitör
undervisa, tills han vid anställd undersökning befinnes vara fullkomligt
öfvad och säker. Den elev, som i innanläsning är så
underhaltig, att han icke kan läsa bokstafligen rätt och obehindradt
innantill, får naturligtvis icke anställas såsom undervisare i
skolan, utan ställes han i cirkel jämte mera försigkomna barn
till öfning under tillbörligt skicklig monitör.» Sådana kunde
förkunskaperna vara, och kursen var blott ettårig.
Förhållandena gestaltade sig väl något olika i de särskilda
stiften, ty hvarje domkapitel hade att efter de allmänna
bestämmelser, som 1842 års folkskolestadga innehåller, upprätta
seminarier samt vårda och leda dem. Men i hufvuddrag torde
Old-bergs organisationsplan (se kap. 16) vara ett tämligen’ troget
uttryck för de svenska seminariernas tillstånd och
verksamhetssätt under de första 20 åren af deras tillvaro. Då
seminarie-föreståndarne icke förrän 1862 ålades att afgifva årsberättelser,
är det dock ty värr icke möjligt att följa seminariernas arbete
under den tid, som går före detta år, så vidt icke domkapitlens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
