Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med särskild noggrannhet och detta så väl med afseende på dess
speciella lämplighet till tanke- och begreppsöfning för seminarii
egna elever som med anledning af den ofantliga vikt, som ligger
därpå, att folkskolans elever erhålla en klar insikt och säker
öfning i rätt- och välläsning, hvarförutan den mödosamt
för-värfvade läsfardigheten blifver så att säga en död kunskap.»
Ur denna berättelse angående lärometoden framlyser tydligt,
att författaren erkände den formella bildningens rätt vid
semi-narieundervisningen, ty icke »kunskapernas mängd», icke
»hopandet af en massa minnessaker» var det, som han och hans
med-lärare satte i främsta rummet, utan klarhet i tänkandet,
själf-ständighet med hänsyn till formen samt intresse och förmåga
att på egen hand inhämta nya kunskaper och utveckla de
inneboende anlagen; korteligen : ej att åstadkomma en afslutad
lärarebildning men att grundlägga en genom hela lifvet gående
utveckling af lärarens hela personlighet, både hans teoretiska
och praktiska lif. De konturer, hvarmed han antyder, huru man
sökte vid undervisningen tillämpa denna grundsats, förefalla ju
också rätt tillfredsställande. Åtminstone synes ingenting af det,
som säges, vara oriktigt, ehuru naturligtvis mycket, som hade
kunnat sägas, lämnas osagdt, och detta, såsom vi förmoda, helt
enkelt af det skäl, att berättaren hade att meddela, hvad som
hade förekommit, icke det, som hade bort förekomma.
Ingen må invända, att detta var en enstaka lifsyttring, som
aldrig fick någon betydelse i praktiken, ty fordran på själsanlagens
utveckling, seminaristernas och folkskolebarnens, var tvärt om det
nyvaknade intressets älsklingsidé. Därom vittna talrika drag i de
källor, hvarpå denna framställning stöder sig. Man behöfver
icke heller läsa många blad i det organ, som på 1860-talet så
talangfullt förde seminariernas talan, för att vinna bekräftelse
därpå. Detsamma säga oss äfven de pedagogiska arbeten, som
denna tid flöto ur seminarielärares pennor. När jag betänker
allt detta, finner jag det rent af löjligt, då talare och författare
nu utbjuda deras grundsatser såsom splitternya.
Men hvad gjorde man då för att främja den formella
bildningen? Till svar på denna fråga kunde tarfvas många ord,
men jag kan också gifva svaret i få. Direkta öfningar i detta
syfte förekommo visserligen, t. ex. talöfningar och öfningar att
disponera gifna ämnen, men om dem är ej mycket att säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
