Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ett reBultat af diskussionen härom blef en enhällig
framställning om vikten och behofvet af anslag till lön åt en lärare
eller lärarinna i öfningsskolans småskoleafdelning. Denna
framställning lämnades icke ohörd, utan seminarierna fingo inom
kort anslag till löner, först åt en lärare i småskolan och kort
därefter åt en lärare för folkskoleafdelningen. Detta betecknar
ett synnerligen viktigt moment i öfningsskolans utveckling.
Den börda, som på 1860-talet hvilade på en endas skuldror,
fördelades nu icke blott på tvennes utan på fleras, ty härigenom
möjliggjordes en reform i afseende på de praktiska öfningarnas
ledning, som i nästa kapitel skall omtalas.
I Sverige sträfvade man aldrig att göra öfningsskolan till
en normalskola i ideell mening. Såsom ett troget uttryck för
1860-talet8 opinion rörande denna fråga kan jag åberopa den
diskussion härom, som förekom på det ofvan omtalade
rektors-mötet. Den sektion, som hade fått att yttra sig öfver detta
ämne, uttalade sig för att öfningsskolans inrättning borde framstå
i öfverensstämmelse med de för folkskolan gällande föreskrifter.
En sådan utvidgning af denna skola, som med få undantag
endast i städerna kunde hafva sin motsvarighet, syntes icke
vara behöflig, näppeligen önskvärd. Eleven borde i
öfningsskolan lära känna både småskola och folkskola just i det
inbördes förhållande och i den skepnad och fördelning af hvardera,
som på landsbygden hade kommit eller kunde komma till
allmännare införande. Folkskolan borde således åtminstone vid
seminarium hafva sin egen lärarp och småskolan sin, och
hvardera borde förekomma i så få afdelningar som möjligt, hellre
två än tre. Antalet barn i öfningsskolan borde, så vidt det
kunde.ske utan att öfverfylla skolan, närma sig det förhållande,
som i den väl ordnade småskolan och folkskolan allmännast
förekom me, så att bilden af en sådan skola, som vanligen möter
den utgående unge läraren, icke måtte vara honom alltför
obekant. Det ringa barnantalet var en mycket svag punkt i
öfningsskolans anordning: siffran växlade mellan 30 och 80.
Anledningen till detta missförhållande är redan omtalad: man
saknade utrymme. Där utrymmet var så ringa, lät man
små-skoleafdelningen falla bort.
Som sagdt, förspordes ingen önskan att göra öfningsskolan
till normalskola i ideell mening, men däremot saknades icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
