Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämförelses skull vill jag, innan jag slutar, erinra om huru det
ännu i slutet på 1860-talet kunde vara ställdt med folkskolorna
på landsbygden. Därom skrifver en inspektör: »Det hände ej
sällan vid inspektionerna, att det genom lärarens förvirrade,
intrasslade och motsägande svar var nästan omöjligt att kunna
få reda på i huru många läslag eller klasser hvarje läroämne
var indeladt, huru många lektioner i veckan hvart och ett
upptog, på hvilka dagar det förekom, huru långt som kunde hinnas
i hvarje termin, huru mycken tid som ägnades åt repetitioner
o. s. v. Vid dessa frågor visade sig läraren stundom helt och
hållet som en främling i sin egen skola; all ordning saknades
och hvarje dags arbete tycktes bero på-lärarens tillfälliga
hugskott. På andra ställen gingo klassindelningarna i de olika
ämnena så besynnerligt i sicksack, att jag ej kunde förstå, huru
det var möjligt att sköta en sådan undervisning utan tillhjälp
af monitorer.»
Såsom motsats till denna mörka skildring nämner samme
inspektör, att i flera skolor, »i synnerhet sådana, som sköttes af
yngre lärare», rådde en bättre anordning. Detta vittnesbörd är
icke allenastående. Om man genomläser inspektionsberättelserna
för perioden 1869—70, finner man ofta sådana meddelanden
angående de yngre lärarnes verksamhet. Lägger man därtill, att
landstingen genom anslag satte äldre lärare i tillfälle att längre
eller kortare tid auskultera i seminariernas öfningsskolor, torde
tillräckliga skäl vara anförda för det påståendet, att dessa skolor
genom sin organisation och sina metoder utöfvade ett
omgestaltande inflytande på landets folkskoleväsen. Man må beklaga,
att de arbetade under torftiga omständigheter, men man må
också sanningsenligt erkänna, att de arbetade med trohet och
framgång. Det vore lika orätt som otacksamt att neka detta.
Men hvaraf kommer då det förhållandet, att öfningsskolan
så ofta klandras? Man får ju t. o. m. höra, att elevernas öfningar
där skulle vara en lek, hvilken knappast gifver någon förbere-,
delse alls för det verkliga skolarbetet, som möter, då den unge
läraren lämnar seminarium.
Möjligt kan vara, att den, som talar så, dömer alla
öfningsskolor efter den enda, som han känner och hvilken under hans
seminarietid var behäftad med stora brister. En annan
möjlighet är, att han har alldeles oriktiga föreställningar om hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
