Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satser sinsemellan i rätt förhållande till hvarandra, som man
för dem underlättar uppfattningen af det lästa. Och genom att
öfva barnen i att efterbilda de satser och ordformer, hvilka man
för dem klargjort, främjar man säkerheten att uttrycka sig i
tal och skrift. Men för att barnen skola på det stadium, där vi
begynna därmed, kunna upplösa och bilda satser, behöfves ej
att med dem förut hafva genomgått formläran. De känna redan
ett tillräckligt antal ord och kunna använda dem i deras olika
former, så att intet hinder finnes för att kunna med framgång
begynna med läran om den enkla satsen, helst då man ej har
för afsikt att meddela mera däraf eller gå djupare in däruti, än
det mål, vi uppställt för undervisningen i modersmålets
språklära, kräfver. De särskilda ordklassernas och ordformernas
betydelse torde ock klarast framgå, just därigenom att orden sättas
i förbindelse med hvarandra. Att sammanföra de särskilda ordens
många böjningar i fullständiga böjningsmönster torde i folkskolan
vara öfverflödigt. Erfarenheten har nämligen till fullo lärt, att
barn kunna lära att välja mellan språkformerna och rätt
begagna dem genom att höra och se dem rätt använda samt genom
att själfva med ledning, när sådan behöfves, rätt använda dem.
Det skulle i den vanliga folkskolan, där jämförelsevis endast
kort tid kan användas till undervisning i modersmålet, taga
alltför mycket af denna tid till språkläran, om man skulle genomgå
denna så fullständigt, som d:r S. förordar. Därjämte må man
ihågkomma, att i de flesta af våra skolor första och andra
klasserna undervisas samtidigt och ofta bilda ett läxlag. Svårligen
kan man då böija med särskild undervisning i språklära förrän
i tredje klassen. Skulle man då, såsom d:r S. menar, genomgå
en kurs i formlära, som kräfver två år, blefve följden, att de
barn, som ginge genom skolans alla klasser, ej finge någon
undervisning i satslära, och att de många, som lämnade skolan efter
tredje årets slut, finge genomgå halfva formläran. Men hvilken
nytta skulle de väl hafva af en dylik undervisning i språklära
för att lära förstå och använda språket?
D:r S. säger, att det är högst få af de äldre och nyare
pedagoger, som betona språkundervisningens praktiska sida, som
förorda en sådan lärogång som vår. Denna omständighet kan
ju ej vara något bevis för lärogångens olämplighet. Men, då
en viss vikt synes fästas härvid, vilja vi upplysa därom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
