Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter ett femårigt framgångsrikt förarbete inom en tysk
centralkommitté bildades den 20 september 1886 på den sjette
tyska kongressen i Stuttgart »den tyska föreningen för
goss-slöjd».
2. Str&fvandenas för uppfostrande slöjd historia och närvarande
tillstånd.
Str&fvandena för uppfostrande slöjd spåras långt’tillbaka i
historien. I själfva verket hafva alla banbrytande pedagoger
talat till försvar för den. Vi nämna endast Comenius, Locke,
Rousseau, Salzmann, Francke, Pestalozzi och Fröbel. Dessas
åsikt angående handarbetets uppfostrande värde vann ej
spridning i vidsträcktare kretsar. Deras arbete därför kom att stanna
vid teoretiska framställningar och enskilda praktiska försök.
På 1840-talet sysselsatte sig med anledning af en prisuppgift
ett stort antal pedagogiska skriftställare med detta tema, hvilket
äfven ofta afhandlades på läraremöten och fann nästan
öfver-alit ett gynnsamt mottagande. Professor Biedermann i Leipzig
har i sitt förträffliga arbete »Uppfostran till arbete», som först
utkom 1851 och sedan för några år sedan i en ny upplaga,
nedlagt de åsikter, som på den tiden voro de rådande. Vid
denna tid visar sig början till en »rörelse för ifrågavarande
uppfostringsmedel.» Väsentligen inskränkte man sig dock till
att genom resolutioner verka på skolstyrelserna för att få
slöjden införd som obligatoriskt läroämne i skolorna.
Denna rörelse, hvilken ej tog någon större fart till följd
af den tidens politiska förhållanden, var redan så godt som
spårlöst försvunnen, då 1876 den danske ryttmästaren Clausen
von Kaas genom talrika föredrag och några lärokurser å nyo
bragte frågan om handarbetet i skolorna till tals. Hans tankar
angående främjandet af husffiten stötte visserligen på mycket
motstånd i pedagogiska kretsar, men han har dock förtjänsten
af att å nyo hafva med varmt intresse betonat nödvändigheten
af handens bildning.
Från denna böljan har den nuvarande rörelsen i Tyskland
for slöjdundervisningen utvecklat sig. Den väg, på hvilken hon
nu slagit in, är alldeles olika den, som hon gick på 1840-talet.
Nu har hon beträdt den »fria föreningens» väg. Hon sluter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
