Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toden är god, så är verkan däraf gifven. Därför följa de med
pedantisk noggrannhet de regler och anvisningar, som äro
framställda för ett visst förfaringssätt, utan att de anse nödigt att
modifiera dem efter beskaffenheten af dem, som undervisas, eller
efter de förhållanden, under hvilka arbetet äger rum. Klart
är, att, om metoden får en sådan vikt, den ställer sig mellan
läraren och läljungen och förhindrar all personlig beröring dem
emellan. Den förres uppgift blir hufvudsakligen att sätta
maskinen i gång, och den senare är att jämföra med en lerklimp,
som af maskinen danas på ett bestämdt sätt. Att ingen
karak-tersdanande undervisning kan meddelas på detta sätt, säger sig
själft.
Den omnämnda ytterligheten har framkallat en annan. Man
spårar här och där förakt för allt metodiskt förfarande. Man
blir plan- och regellös. Visserligen kan man på detta sätt
meddela åtskilliga notiser och väcka vissa stämningar; men någon
verklig kunskap kan man ej bibringa, och någon verklig
karakter kan man ej dana.
Skall undervisningen blifva i sann mening uppfostrande,
måste den vara planmässig, personlig, individuell.
Undervisningen i våra dagar är ej sällan alltför abstrakt,
för teoretiskt reflekterande och skattar ofta för mycket åt formen
och systemet. Den blir härigenom otillgänglig för barnen, som
ännu icke äro mogna för dylikt framställningssätt, utan som
tilltalas allena af det konkreta, åskådliga. Endast därigenom
kan man afvinna dem intresse, hvilket är förutsättningen för att
de skola själfverksamt deltaga i undervisningsarbetet. Ett
sådant 8jälfverksamt deltagande å barnens sida är åter en nödvändig
betingelse för att undervisningen skall vara karaktersbildande.
Undervisningen har ock ej sällan det felet, att den är för
kall och själlös. Vid en sådan drar sig lärjungens hjärta samman.
Han kan följa en dylik undervisning med uppmärksamhet, ja,
med ett visst teoretiskt intresse, men han deltager ej däri med
hjärtats varma sympati. Undervisar läraren åter med
hjärtevärme, lägger han sin själ i undervisningen, då har man en
säkrare grund för hoppet, att barnen blifva ej endast undervisade
utan verkligen uppfostrade.
Slutligen hör till den uppfostrande undervisningen, att man
vid kunskapsmeddelelsen ej vänder sig endast till förståndet utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
