- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 11 (1892) /
63

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett kändt faktum är vidare, att de inträdessökandes frekvens
har undergått stor förändring under denna period. Medan
tillloppet under senare delen af 1870- och början af 1880-talet vid
en del seminarier steg till sådan höjd, att man somligstädes
icke kunde mottaga mer än hvar femte aspirant, så är de
sökandes antal nu flerstädes så ringa, att man icke kan fylla första
klassens platser, äfven om man inskränker fordringarna till det
minsta möjliga. Det behöfves sannerligen icke mycken
eftertanke för att finna, att detta förhållande icke gärna kunnat
undgå att inverka på medelhöjden af de intagna elevernas
bild-barhet och förmåga att inhämta kunskaper. Men härom har
broschyren ingenting att förmäla.

Den student, som vid universitetet vill förvärfva sig ett högre
betyg än det lägsta, måste inhämta en kurs, som motsvarar det
betyg, han önskar. För att erhålla det andra betyget har han
att svara för minst dubbelt så stor kurs i ämnet som för att
erhålla det lägsta, och för att erhålla det högsta för minst tre
gånger så stor kurs. Om examinanden lärt sin approbaturskurs
aldrig så väl, får han ändock icke betyget »cum laude». För
att få ett högre betyg fordras ovillkorligt att hafva inhämtat en
mera omfattande kurs. Trots detta är det en allmänt känd
sak, att det på samma tid kan vara lättare att få ett visst betyg
i ett ämne vid det ena universitetet än vid det andra, och att
det vid samma universitet den ena tiden kan vara svårare att
erhålla ett visst betyg än den andra tiden.

Men seminarieläraren har att afgifva alla betygsgrader för
samma lärokurs. För att erhålla betyget »godkänd» måste
abiturienten hafva inhämtat den kurs, som seminariestadgan
före-8krifver, och för att erhålla betyget »berömlig» behöfver han ej
hafva inhämtat mera. Seminarieläraren äger enligt vårt
förmenande icke att säga till sina elever: Den, som läser de och
de arbetena vid sidan af lärokursen, får ett högre betyg, och
den, som ytterligare läser några därutöfver, får det högsta. Han
bör icke heller någonsin få en sådan Tättighet, ty det skulle
förrycka hela undervisningen, förvandla arbetet till pluggläsning
och bringa elevernas hälsa i allra största fara. Äfven
akademie-läraren kan genom sitt betyg utmärka, att examinanden kunde
sin kurs väl. Han gör detta genom ett »non sine». Hade
seminarieläraren ingenting annat att göra, då vore betygssätt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:45:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/11/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free