Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt föras närmare målet för all min längtan. Jag bekänser,
att allt mitt görande hittills har varit antingen den med
mångahanda sysselsatta Martas löpande fram och tillbaka (om ock af
kärlek till Herren och hans lärjungar) eller ock blott och bart
en växling mellan löpande och hvila. Men nu sitter jag
slutligen med Maria vid Jesu fotter och säger som David: Det är
min glädje, att jag håller mig till min Gud.»
»Frågar någon efter min teologi, så vill jag, när jag en
gång skall dö, med den döende Tomas af Aqvino taga bibeln
i min hand och säga: ’Jag tror, hvad som står skrifvet i denna
bok.’ Frågar man närmare efter min trosbekännelse, så vill
jag nämna den apostoliska, alldenstund jag icke vet någon
kortare, enklare och uttrycksfullare, som kan afgöra alla
stridsfrågor. Frågar man efter mitt böneformulär, så pekar jag på
Herrens bön, enär ingen kan gifva en bättre nyckel att öppna
Fadershjärtat med än enfödde Sonen, som kom ur Faderns sköte.
Frågar man efter mina lefnadsregler, så är det de tio buden,
emedan jag tror, att ingen bättre kan säga, hvad Gud vill, än
Gud själf. Vill man veta min kasuistik, så skall jag’ svara:
Allt mitt är odugligt; därför fruktar jag, äfven när jag handlar
rätt, och ropar ödmjukt: Jag är en onyttig tjänare; haf tålamod
med mig!
Men hvad skola beundrare af mänsklig vishet säga därom?
De skola väl le åt den gamle narren, som från sin äras tinnar
stigit ned i den djupaste själfförnedring. Må de le, om de så
behaga. Mitt hjärta skall ock le, när det kommit ut ur denna
världens virrvar. ’Jag har funnit hamnen; farväl med öde och
slump!’ säger en skald. Men jag säger: ’Jag har funnit Kristus;
faren väl, I fåfänga afgudar! Han är mitt allt’.»
Den 15 november 1671 kallade aftonklockan den trogne
tjänaren till ro, och i sitt 80:de lefnadsår ingick han nu med
frimodighet i sin Herres glädje. Hans stoft fick sitt hvilorum
i den lilla staden Naarden vid Zuidersee icke långt från
Amsterdam.
* *
#
Comenius är, såsom någon har sagt, en stor och ärevördig
lidandesgestalt. Stor såsom människa, stor såsom kristen, stor
också såsom pedagog står han inför oss i minnets panteon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
