Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bliT högst olika. Men det finns en annan sida, som förtjänar
ännu mera uppmärksamhet. Skall väl elevernas hälsa och kraft
räcka till, i händelse alla eller blott ett flertal lärare höja sina
fordringar till det yttersta mått, seminariestadgan kan anses
tillåta? Jag fruktar det värsta.
Hvad är då att göra? Någonting bör tydligen göras, men
hvad? Att förtydliga stadgan, så att hon blott kan förstås på
ett sätt, är sannolikt omöjligt. Mycket skall helt visst kunna
uträttas genom den erfarna och sakkunniga inspektion,
hvar-öfver seminarierna nu hafva att glädja sig, men till fyllest torde
denna icke förmå utjämna, hvad som här bör jämnas.
Semi-narielärarens ställning är här allt annat än angenäm. Han angripes
nämligen från två håll. Från det ena heter det, att han
öfver-anstränger sina lärjungar, och från det andra, att han icke lär
dem mer än det yttersta minimum för möjligheten att blott
någorlunda nöjaktigt kunna sköta en folkskola.
Enda utvägen till en jämnare betygsnivå liksom äfven till
att omöjliggöra nu nämnda hårda domar synes vara, att
läroböcker utarbetas för seminariernas räkning och auktoriseras af
regeringen. Den fria täflan i afseende på läroböckers
författande behöfver ju icke därigenom af klippas, ty regeringen kan
ju auktorisera huru många böcker som helst i hvarje ämne.
Dessa läroböcker böra helt naturligt vara så pass vidlyftiga, att
den elev, som till fullo behärskar deras innehåll, erhåller det
högsta betyget. Gärna må det stå hvarje lärare fritt att vid
det muntliga föredraget göra målande utvidgningar men icke
att vid förhöret fordra mera, än läroböckerna innehålla.
Om denna åtgärd icke leder till det åsyftade målet, finnes
antagligen ingen väg dit. Åtminstone känna vi ingen. Men vi
tro fullt och fast, att den leder fram, så långt man kan komma.
Opröfvad är den icke heller, ehuru den icke blifvit beträdd hos
oss. En annan fråga är den, huru sådana läroböcker skola
kunna åstadkommas. Afnämames antal är ju ganska ringa.
Utan understöd af allmänna medel torde det sålunda icke gå.
Men de penningar, som utgåfves i sådant syfte, vore i sanning
väl använda. Lämpligaste utvägen till vinnande af det bästa
möjliga resultat synes vara, att en pristäflan utsattes med ett
tämligen högt pris, så att de bästa förmågor funne det äfven
materiellt lönande att täfla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
