Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men denna urbild dväljes uti ett ljus, dit intet dödligt öga
kan tränga. Är den då oåtkomligt gömd för våra ögon?
Ingalunda. Den osynlige har trädt oss nära, antagit vårt kött och
blod, lefvat vårt lif och kämpat våra strider samt varit oss lik
i allting. Att omgestaltas och omgestalta till hans likhet i
alla lifvets förhållanden, det är den rätta uppfostran. Den
grekiska sagan berättar om en yngling, vid namn Narkissos, att
han en gång, när han drack ur en källa, fick se sin egen bild
däri och så förälskade sig i denna, att han aldrig kunde taga
sig ifrån stället. Väl den, som finner sitt sanna ideal i Kristus
Jesus och söker vara detta så trogen, att han aldrig viker
därifrån.
Den uppfostrande kraften är Men såsom det är med
solen: hennes strålar träffa föremålen i världen dels direkt, dels
indirekt, så är det ock med den uppfostrande kraften: hon
kommer fr&n himmeln och verkar på människorna dels direkt, dels
indirekt, d. ä. Gud, är den ende, som kan bilda ett människo-
hjärta, en människovilja, men han använder äfven människor i
sin tjänst. Det gröfre arbetet anförtror han åt dem, de finare
dragen förbehåller han sig själf att utmejsla.
Vi lärare och lärarinnor skola icke förgäta, att vårt arbete
är ett verk i denne Herres tjänst, samt att det utföres för hans
räkning och under hans ögon. Vi skola också ofta påminna
oss, att det material, vi hafva att bilda, är mjukare än vax,
skörare än glas och dyrbarare än guld och ädla stenar. Må han
själf göra oss trogna och välsigna våra sträfvanden.
Äfven på det sedliga och religiösa lifvets områden finns en
halfbildning, ett mellanting. Denna karikatyr af bildning ger
någonting obestämdt åt människans handlingssätt och hela
framträdande. Såsom motsats härtill talar man om gammaldags tro
och heder.
Det återstår ännu att beröra ett viktigt område af själslifvet,
jag menar det, där glädjens och tårarnas källor rinna upp. Äfven
detta påkallar uppfostrarens vård. Lätt kan den ena eller andra
källan svalla öfver, medan den andra sinar. Jämvikt i själen
äger endast då rum, när man ser lifvets allvar men icke
förglömmer dess glädje, lider och glädes på samma gång.
Möjligt kan vara, att båda källornas åder i följd af
hvar-dagsbestyrens möda och enformighet tilltäppes. Men det vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
