Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock ej med hvilken växt som helst, utan hvarje djur finner
blott hos en eller ett fåtal arter för detsamma gynnsamma
förhållanden. Därför har ock af de med olika växtlighet
försedda trakterna — skogstrakterna, fjälltrakterna, grässtäpperna
o. s. v. — hvar och en sin egendomliga djurvärld. De varma
ländernas apor trifvas ingenstädes annat än i skogen; de större
däggdjuren i vårt land, såsom älgen och björnen, behöfva likaledes
skogen för att trifvas väl. Spillkråkan, göken och staren trifvas
endast i träden, under det att näktergalen uppehåller sig bland
buskarna och rapphönsen däremot blott på gräsmark finna för
dem ’gynnsamma förhållanden.
Annu mer än de högre djuren äro de lägre hänvisade till
växterna, då det gäller att välja en lämplig bostad. De hafva
ej svårt att finna en dylik, ty många af växtens delar äro
passande till bostad eller byggnadsmaterial, ja, i åtskilliga fall
kan man iakttaga, att växtdelar synbarligen äro ämnade till
boning åt något visst djur. Vecklarfjärilamas larver hoprulla
och omspinna med fina trådar något blad och hafva då sin
boning färdig; ett på den vanliga lindens blad lefvande litet
spindeldjur finner uti de med fina hår betäckta fördjupningarna
mellan nerverna på bladens baksida en — såsom det tyckes —
för detsamma särskildt afpassad boning. Dylika exempel i
mängd äro lätta att finna.
Många djur lefva på de växter, hvilkas gäster de äro, utan
att hafva några bon, och likväl tjänar växten dem till skydd.
De hafva, genom hvad man plägar kalla förklädnad eller
skyddande likhet, blifvit satta i stånd att gömma sig undan sina
förföljare. Bland de högre djuren finnas åtskilliga, som till
färgen mycket likna sin omgifning, t. ex. isbjörnen, som bär
en dräkt, hvars färg liknar hans hembygds snötäckta mark, och
tigern, hvars strimmiga päls efterhärmar säfvens och vassens
gula färg och växlande skuggor så väl, att han ofta svårligen
kan skiljas därifrån. Löfgrodan döljes genom sin gröna färg,
äfven då hon sitter på grenen midt för ens ögon, och man
märker ej den lilla ödlan vid sina fötter, förrän ett lätt
prasslande höres, då hon kilar in uti sitt hål. Bland de lägre djuren
i synnerhet finnas många, som till form eller färg på ett
förvillande sätt likna någon särskild del af den växt, på hvilken
de uppehålla sig. Kålfjärilens och äfven andra fjärilars gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
