Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan af dessa fåglar från den ena vattensamlingen till den
andra. Åtskilliga frön blifva mera händelsevis kringspridda af
något djur. Så har man iakttagit, att nötskrikan kan föra med
sig ekollon långa sträckor. Därunder händer det lätt, att det
glatta ollonet glider ur hennes näbb under flykten. Det
nedfaller kanske på en äng eller i en barrskog och gror där. Efter
några år står där en liten ek, och man undrar, hvarifrån den
har kommit, då detta trädslag kanske ej för öfrigt förekommer
på den trakten.
Ännu en beaktansvärd omständighet i fråga om djurens
och växternas förhållande till hvarandra må nämnas, nämligen
den, att vissa växter lefva af djur. Detta är i synnerhet fallet
med många tropiska växter, men äfven vårt lands flora kan
uppvisa exempel därpå. Dit höra de i sumpiga fjälltrakter
allmänt förekommande tätörterna och sileshåren. Hos de förra
kvarhållas de insekter, som sätta sig på dess blad, genom det
sega slem, som bladen afsöndra, hos de senare kvarhållas de
genom de långa trådlika hår, hvarmed bladen äro försedda.
Bladet sluter sig omkring insekten, hvarefter de i detsamma
afsöndrade safterna småningom lösa de ämnen, hvaraf hans
kropp består. Då bladet öppnar sig, finnes där kvar blott
insektens hårda hudskelett, ty allt det andra har af bladet
uppsugi ts. Dessa insektätande växter kunna dock äfven, liksom de
flesta andra växter, ur luften och myllan upptaga oorganiska
ämnen, som de ombilda.
I det föregående äro framställda några af de viktigaste
synpunkter, från hvilka djurens och växternas ömsesidiga
beroende af hvarandra kan betraktas. Andra sådana finnas
visserligen äfven, men de redan anförda torde kunna anses som de
mest beaktansvärda. För hvar och en, som har öppet öga för
det vidsträckta forskningsfält de erbjuda, och som därför ej går
tanklöst förbi dem, gifva de tillfälle — och det ett det yppersta
— till att få »koxa in uti Guds hemliga rådkammare», såsom
Linné kallar det. Framställningen af djurvärldens och
växtvärldens förhållande till hvarandra bör därför ock väl beaktas
vid undervisningen, om man skall kunna bibringa lärjungarne
en klar föreställning om ändamålsenligheten och sammanhanget
i naturen. —r.
Tidskrift för folkundervisningen, 1893.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
