- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 12 (1893) /
59

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller sedligt afseende. Att dessa farhågor äro befogade, finner
man så tydligt som möjligt i sista häftet för i fjor af tidskriften
»For Ungdom», där Kommunelaerer H. C. Johannessen i Frederiks-

berg yttrar sig därom i en artikel om »Laereruddannelse». Sedan
han med några ord berört de förhållanden, som ägde rum intill
midten af detta århundrade, yttrar han bland annat: »Den därpå
följande perioden, som icke hade sinne för annat än politik både
utåt och inåt, har lagt ett helt annat tryck på intresset för
skolväsendet. För att på så många 6ätt som möjligt
tillfredsställa frihetens högröstade kraf har man offrat åt denna så väl
på lärarebildningens som på skolförvaltningens område. Intill
denna tid var det statsseminarierna allena, som hade
lärarebildningen i sin hand. De kunde då vid inträdespröfningarna
öfva en Btark censur öfver aspiranternas mogenhet, när de
anmälde sig till inträde vid seminariet. Ågde de icke ett
grundlag af positiva kunskaper, tillräckligt för att kunna följa med
på seminariet, blefvo de efter inträdespröfningen sända hem
igen för att förvärfva det felande. Så kom bestämmelsen
om friseminarier och examenskommission, och följderna
ute-blefvo icke. Vid friseminarierna fordrades intet inträdesprof.
Hade aspiranterna blifvit underkända i inträdesprof vid
stats-seminariema, så var olyckan ändå icke så stor. Ett
friseminarium kunde ju vara lika så bra. Resultaten kan hvar och en
räkna ut.

Friseminarierna fingo dessutom också många elever, emedan
allt här andades en annan frihet än vid Btatsseminarierna; skada
blott, att den myckna friheten sällan visade sig synnerligen
välgörande för ett godt examensresultat. Många föredrogo vidare
att vända sig till ett friseminarium, emedan de hoppades att
där kunna på ett eller högst två år nå samma mål, hvartill de
vid statsseminarierna behöfde tre.

Följden af denna böjelse för friseminarierna var bland annat
också den, att tilloppet till statsseminarierna minskades i så
kännbar grad, att fordringarna vid dessas inträdespröfningar
måste nedsättas, för att klassrummen ej skulle stå tomma. Visar
det sig så därefter, att eleven icke kan följa med, kan seminariet
icke med samma kraft som förut fordra, att han skall sitta kvar
i klassen, — han kan ju i stället låta dimittera sig från ett
friseminarium. Om en elev af brist på anlag för lärarekallet eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:45:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/12/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free