Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnimmelser och sålunda aldrig ens hafva bildat begreppet
likhet. Det är heller icke sant, att motsatta förnimmelser alltid
fördunkla hvarandra; tvärt om förstärka de ofta hvarandra genom
kontrast. Ja, det är icke ens sant, att disparata förnimmelser
utan att störa hvarandra koexistera: det är endast i vissa
bestämda förbindelser, de faktiska föremålen, de trifvas tillsamman,
i andra förbindelser kunna de alltför väl utesluta hvarandra.
i»
Afven på minnes teoriens område är den herbartska förklaringen
otillräcklig, då den ej leder till förklaring af erinringens så att
säga innersta faktum, igenkännandet. Om hela själslifvet vore
ett sådant mekaniskt kommande och gående af de enskilda
förnimmelserna, som det af Herbart skildras, huru skulle man då
kunna särskilja en reproducerad förnimmelse från ett
ursprungligt förnimmelseintryck eller en fantasibild? Intressets och
uppmärksamhetens oerhörda betydelse vid minnesverksamheten
finner heller icke någon plats inom den herbartska teorien.
På alla dessa olika områden visar sig den atomis tis ka
själs-uppfattningen lika otillräcklig att förklara det organiska
själslifvet.
Den mekaniska uppfattning, som Herbart och hans
efterföljare strängt söka genomföra, leder till ett förnekande af
viljans frihet, och hvad blifver sedan konsekvent af plikt och
moraliskt ansvar?
Ja, hvilken pedagogik skall konsekvent kunna byggas på en
själsteori, sådan som den herbartska? Begreppet uppfostran
förlorar rent af sin betydelse, då man förnekar den personliga
tillvaron af det jag, som skall uppfostras. En pedagog, som
förnekar alla medfödda anlag och som fattar all själsutveckling
såsom endast ett mekaniskt resultat af yttre impulser, synes oss,
så skarpsinnigt än hans metodologiska teorier må vara
genomförda, knappast förtjäna namnet pedagog. Och den moderna
pedagogikens grundprincip, aktningen för individualiteten, kan
ju ej finna plats inom en åsikt, som med Herbart förnekar jagets
ursprunglighet. Huru förträffliga än de detaljerade analyserna
på det pedagogiska området må vara, från sådana principer, som
Herbarts, kan icke en sund pedagogisk anda härflyta. Och i
själfva verket är den herbartska pedagogiken grundförfelad just
i samma mån, som den står i samband med den herbartska
Tidskrift för folkundervisningen. 1893. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
