Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning återigen förnimma våra känslor och viljeyttringar, men
däraf följer ju icke att dessa själfva i och för sig äro
förnimmelser. Försöket åter att reducera alla förnimmelserna till
endast sensationer, enkla sinnesintryck, är egentligen vetenskapligt
vederlagdt redan af Kant, som i sin odödliga »Kritik der reinen
Vernunft» ådagalagt, att hvarken rum och tid ej heller i öfrigt
sammanhanget inom erfarenheten kan förklaras ur de empiriska
sensationerna, hvilka för sig tagna skulle utgöra ett kaos af
oordnade och tillfälliga momenter utan all enhet och därmed i
själfva verket ock utan all realitet. Därjämte äga vi t. ex. i
samvetets röst, i rättskänslans fordringar och i Gudsmedvetandets
aningar ett lifsinnehåll, som är af helt annan art än det med
sinnena fattbara och därför helt och hållet ligger utanför
sensationernas område. Om Herbartianismen följdriktigt genomfördes,
så skulle dess sensualism leda till osedliga, rättsvidriga och
ateistiska konsekvenser. Detta dölja åsiktens representanter för
sig blott därigenom, att de helt och hållet förneka allt samband
mellan den teoretiska och den praktiska filosofien och sålunda
anse sig berättigade att uppställa läran om de »praktiska idéerna»
alldeles oberoende af åsikterna om den reala verkligheten. Men
därigenom komma de blott till en ny orimlighet:
världsåskådningens sönderklyfvande i tvenne sammanhangslösa delar, —
något som lika mycket strider mot vårt förstånds fordran på
enhetlig uppfattning, som mot vår praktiska
personlighetssträf-van mot likartadt mål.
Lika otillfredsställande är ock det särskilda sätt, hvarpå
Herbart söker genomföra förklaringen ur de ponerade enkla
själselementen. Alla de nämnda lagarna för förnimmelsernas
inbördes växelverkan skola vara följder af själens enkelhet.
Men huru skall själens enkelhet kunna vindiceras därigenom att
af motsatta förnimmelser den svagare tränges nedanför
medvetandets tröskel, då ändå den i denna latenta form fortfarande
äger bestånd? Och huru skall själens kvalitativa enkelhet kunna
8tå tillsammans med de i komplikationerna samexisterande
disparata förnimmelserna? Liksom den herbartska teoriens detaljer
härvid stå i strid mot dess princip, så stå de ock i strid mot
erfarenhetens faktiska vittnesbörd. Det är icke sant, att lika
förnimmelser sammansmälta, åtminstone ej att de alltid göra
det; ty vi skulle ju då aldrig hafva i vår erfarenhet flera lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
