Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att söka det stora står fritt, stod fritt och skall alltid stå fritt.
Hvad du börjat med Gud, blir ej ett fruktlöst verk.
Comenius tanker högt om skolan och hennes arbete:
»Om vi vilja hafva blomstrande kyrkor, stater, hem, så må
vi framför allt ställa skolorna i ordning och låta dem blomstra,
så att de blifva sanna verkstäder för humanitet, plantskolor för
kyrka, stat och hem.»
Därför är han ock angelägen om att intressera så många
som möjligt för skolväsendet:
»Det är i själfva verket en allvarsam angelägenhet, och då
den också är ett önskningsmål för alla, bör den söka klargöras
medelst allas råd och drifvas af allas gemensamma
ansträngningar. Den berör ju i själfva verket mänsklighetens
gemensamma välfärd. Hvilken större och bättre tjänst kunna vi göra
staten än genom att undervisa och bilda ungdomen!»–––––––––
»En anda må, jag bönfaller härom, besjäla oss, nämligen att
en-hvar, som med råd, varningar, maningar, förrättningar, eggelser,
kan i någon mån bidraga till ett så nyttigt och lyckobringande
ändamål, ej underlåte att vara verksam för Gud och eftervärlden,
och att ingen må tro, att något dylikt ej angår honom. Ty
om ock en person ej anser sig vara född till skolman, eller om
han genom sitt kyrkliga, statsliga eller läkarekall tillbakahålles,
så tror han ändå orätt, om han tror, att han därigenom är
utesluten från det allmänna sträfvaodet för skolans omgestaltning.
Ty om du beslutat dig för att bevisa din trohet mot ditt kall
och mot dem, som insatt dig däri, och dem, till hvilka du
blifvit sänd, så har du förpliktelse att ej endast själf tjäna
Gud, kyrkan och fäderneslandet utan också vaksamt sörja för
att andra efter dig göra detsamma.»
Hvad vi framför allt litet hvar behöfva lära hos Comenius,
det är den innerliga kärleken till vårt kall och den rätta glädjen
och frimodigheten i vårt arbete, hvarförutan detsamma ej kan
bära god frukt:
»Det är skändligt och gudlöst och ett otvetydbart tecken
till otacksamhet, när vi alltjämt hänvisa på vårt fördärf och
glömma nåden, när vi tala om, hvad den gamle Adam förmådde
i oss och ej tänka på hvad den nye Adam, Kristus, förmår!
Må vi akta oss för att inskränka Guds nåd, som han är
beredd att i så riklig mån gjuta öfver oss!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
