Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke öfveTlämn&de sig i väktames händer utan flydde bort
därifrån. Blott ett litet fåtal höll ut till slutet och frigafs.
Då vi hade kommit in genom porten, förde man mig till
ett torg, och se, där såg jag hela moln af studenter, magistrar,
doktorer och andans män, ynglingar och gubbar. Några höllo
sig tillsammans i stora hopar, samtalande och disputerande med
hvarandra, andra drogo sig undan till torgets hörn för att
komma ur de öfrigas åsyn. Snart upptäckte jag, ehuru jag icke
vågade säga det till dem, att några hade ögon men ingen
tunga, andra hade tunga men inga ögon, några hade blott öron
och saknade ögon och tunga o. s. v.
öfverallt såg jag tvedräkt, trätor, spring och bråk, och
endast sällan påträffade jag någon, som icke låg i tvist med
andra. Ju mera lärd någon ansåg sig själf eller ansågs af andra,
desto mera stridslysten blef han: han tvistade med alla, högg,
slog och sköt, så att det var hemskt att se därpå. Därigenom
trodde han sig vinna ära och rykte.
»1 himmelens namn, hvad är detta?» ropade jag. »Jag har
ju tänkt, och däri hafven 1 styrkt mig, att detta vore det
lugnaste kall af alla, och dock flnner jag här så många trätor.»
»Son, detta fattar du icke», svarade Uttolkare. »De öfva
sig blott.»
»Hvad? öfva sig!» utbrast jag. »Jag ser ju sår och blod
och mordiskt hat. Något sådant har jag aldrig sett i något af
handtverkarne8 skr ån.»
»För visso icke», genmälde han, »ty deras yrken äro
någonting trälaktigt, men detta är ett fritt stånd. Hvad man icke
tillåter de förra, ja, icke ens skulle tåla, det står dessa helt och
hållet fritt.»
Deras vapen erbjödo visserligen icke någon fruktansvärd
anblick, ty de spjut, svärd och dolkar, med hvilka de slogo och
stucko hvarandra, voro af läder, och man höll dem icke i
händerna utan i munnen. Deras skjutvapen voro af rör och
fjä-derpipor. Dessa laddade de med i vatten upplöst strösand.
Skotten aflossades medelst pappersremsor. Intet föreföll således
vid hastigt påseende fruktansvärdt. Men då jag gaf akt på huru
enhvar, som träffades, låt vara blott ganska lindrigt, ropade, vred
sig och flydde därifrån, då märkte jag tydligt, att det icke var lek
utan allvar. Mot somliga rusade många på en gång, så att svärds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
