Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid på fru Fortuna, hvem hon vill taga upp till sig.» Och nu
märkte jag, att där uppe ej funnos några portar och vägar.
Här fanns i stället ett hjul, som ständigt svängde rundt, och
den, som klängde sig fast därvid, lyftes upp på en ställning.
Där först mottogs han af fru Fortuna och släpptes in. Men
icke hvem som helst kunde få tag i hjulet utan blott den, som
fru Fortunas tjänarinna Slump förde dit och hjälpte upp. Alla
andra gled hjulet ur händerna. Denna tjänarinna eller
härskarinna, Slump, gick omkriDg bland skarorna och fattade på
måfå några, hvilka som helst. Dessa satte hon upp på hjulet.
Det hjälpte ej, att andra trängde sig inpå henne, räckte fram
händerna, bådo och erinrade om sin svett och möda, visade sina
valkar, skråmor och hvad öfrigt de räknade som förtjänster. Jag
tror, att hon måste vara rent af blind, euär hon icke alls faste
något afseende vid personerna och icke aktade på deras böner.
Där såg jag många af olika stånd, som i sitt kall framför
dygdens port eller också framför sidoportarna utstått svett och
möda, förgäfves vänta på sin lycka, under det andra helt
ovän-tadt fattades vid handen och lyftes upp. Många bland de
väntande harmades så mycket öfver att turen ej ville komma till
dem, att en och annan blef grå; andra förtviflade alldeles,
af-sade sig lyckan och vände tillbaka till sitt mödosamma arbete;
men hos åtskilliga vaknade å nyo deras förra längtan efter lycka,
hvarför de åter kröpo till borgen och riktade ögon och händer
mot fru Fortuna, så att derns uppförande föreföll mig både
sorgligt och ömkansvärdt.
* *
Åndtligen ledsagas Pilgrim upp till Vishetens borg.
Bländande hvita reste sig palatsets murar. Man sade, att de voro
af alabaster. Men då han såg närmare till, fann han, att de
voro af papper med fyllnad af blånor, hvaröfver han mycket
förundrade sig och log vid sig själf. Upp till borgen ledde
en trappa, som såg gammal och fallfärdig ut, och ehuru han
fruktade, att den skulle störta in, lät han ändtligen förmå sig
att beträda densamma och kom så upp i borgen. Hvad han
såg, må han själf berätta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
