Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru lärorikt det än kunde vara att höra Pilgrim berätta,
hvad han upplefde i den värld, i hvilken vi nu hafva sett
honom inträda, måste vi dock här afbryta; den långt framskridna
tiden är obeveklig. Men låt oss då till sist instämma i den bön,
hvarmed vår djupsinniga allegori slutar. Då synen försvann,
föll Pilgrim på sina knän, lyfte sina ögon mot höjden och
lof-vode Gud, sägande:
»Välsignad vare du, Herre, min Gud, du som är värdig evig
ära och pris, välsignadt vare ditt stora och heliga namn i
evighet. Dig lofva alla änglar, och alla helgon förkunna ditt lof.
Ty du är mäktig i gärningar och nådig i rådslag, din vishet är
outgrundlig och din barmhärtighet öfver alla dina verk. Jag
vill prisa dig, Herre, så länge jag lefver, och lofsjunga ditt
namn. Ty din barmhärtighet har fröjdat mig och fyllt min mun
med leende, ty du har ryckt mig upp ur brusande strömmar och
dragit mig upp ur djupa hvirflar och ställt min fot på fast och
säker mark. Jag var Q ärran från dig, du min eviga glädje,
men du förbarmade dig öfver mig och kom mig nära; jag for
vill, men du väckte mig till besinning; jag gick bort från dig
och förlorade både dig och mig, men du uppenbarade dig och
förde mig åter till dig och till mig. Jag kom ända till
helvetets fasor och kval, men du ryckte mig tillbaka till himmelens
härlighet. Därför — lofva Herren, min själ, och förgät icke,
hvad godt han har gjort dig. Ve de dåraktiga, hvilka
öfver-gifva dig och tro sig finna frid! Ty vi äro skapade efter dig,
o Herre, och vårt hjärta är oroligt, tills det hvilar uti dig.
Förborga dig icke mera för mitt hjärta, min krona och min
fröjd. Uppehåll mig och för mig, att jag icke mera må falla
och irra bort utan älska dig med evig kärlek. O, när skall jag
komma till dig och varda mättad af ditt ansiktes beskådande!
Herre, om du vill, så kalla mig, jag står beredd, jag vill gå,
hvarthän du kallar mig, och göra, hvad du befaller. Din
gode Ande före mig på en jämn stig, och din barmhärtighet
ledsage mig på mina vägar och före mig genom världens
virr-varr och farliga mörker till ditt eviga ljus. Amen.»
L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
